DISKUSSION. Fördel corona: ett slag för den introverta våren? (Del 3)

steps-1081909_1280 — Covid-19 = dags för ett utvecklingssprång?

Välkommen till den tredje och avslutande delen av min artikelserie om covid-19-pandemins effekter med introverta förtecken! Medan den första delen hade karaktären av ett debattinlägg och den andra delen innehöll utsnitt av två i sammanhanget relevanta teorier (integralteorin och enneagrammet), kommer jag denna gång att föra en diskussion utifrån de båda föregående artiklarna. Detta med siktet inställt på vad komma kan vad gäller tillsynes nödvändiga samhälleliga och därför individuella förändringar för att värna en mer hälsosam och därför hållbar relation till såväl naturen, mänskligheten som framför allt självet.

Innehåll

Några utgångspunkter

Till att börja med redogör jag för två centrala utgångspunkter, två teser, inför den vidare diskussionen. Dessa utgångspunkter utgår i sin tur från två grundläggande åsikter — om man så mot bättre vetande vill kalla dem – som det nog råder en tämligen bred allmän konsensus kring:

Den globalt spridda covid-19-pandemin har lett till en kris som så gott som alla på denna jord berörs av eller kommer att på ett eller annat sätt att beröras av.
Även om viruset i sig ligger till grund för smittan, så har krisen utlösts av mänskligt handlande. Och ett strukturerat mänskligt handlande initieras framför allt av två starka impulser – vilja respektive behov.

Min intention är dock att här resonera med dig och andra kring dessa teser, inte endast framföra dem som mina egna synpunkter som i en debattartikel. Dels gör jag det genom att nedan anknyta till integralteoretiska elementa – som vi nu känner till genom den andra artikeln i denna artikeltrilogi – och dels gör jag det genom att vid flera tillfällen formulera frågor i stället för synpunkter. Därigenom hoppas jag att du känner dig inbjuden till åtminstone en tankemässigt didaktisk diskussion, även om vi inte kan mötas i ett direkt samtal genom att vara i samma rum vid samma tidpunkt (men lämna gärna kommentarer i kommentarsfältet nedan!).

Tes 1: En transformerande kris kan leda till ett mera hållbart leverne och därmed samhälle

En vis person lär ha sagt att utgången av en personlig kris i stort sett kan te sig på tre olika sätt. Det ena sättet karakteriseras av att man fastnar i krisen i en långt utdragen process av lidande som aldrig ser ut att ta riktigt slut, och som därför påverkar en för lång tid framöver – tänk t.ex. PTSD, post-traumatiskt stressyndrom, som i värsta fall kan leda till ett livslångt lidande. Det andra sättet är att man tar sig igenom en period av kris, bara för att därefter tillsynes så gott som opåverkad gå vidare med livet på ett liknande sätt som tidigare – med risk för att åter hamna i nya och kanske svårare kriser längre fram. Det tredje sättet utgörs av att man får syn på sig själv och därigenom sitt eget ansvar för såväl krisens ingång som utgång, vilket medför att krisen kan leda fram till en påtaglig förändring som både man själv och andra kan glädjas åt – även om det kan kännas svårt i början.

Att inte endast ta sig igenom en kris, utan dessutom kunna leva ett mera hållbart liv efter den utgör en tes, en utgångspunkt, i denna artikel.

Tes 2: Vilja ≠ behov

En annan tes som jag förfäktar här är att det kan finnas en viktig skillnad mellan det man vill och det man behöver – samt att det inte alltid ter sig så lätt att kunna avgöra skillnaden mellan de två. Ett uppenbart exempel är alkoholisten som på sitt desperata vis vill ha mer alkohol – men är det verkligen vad hen behöver? Ofta är dock skillnaden mindre uppenbar, mer subtil, och därför svårare att både upptäcka och använda sig av för att bryta och förändra ett beteendemönster. Särskilt svårt kan det vara när ”alla andra” runtomkring gör på samma sätt, och därigenom förstärker (flock)beteendet. Liksom för alkoholisten som hellre umgås med onyktra än nyktra polare, vilket sällan leder till den betydande förändring som hen verkligen behöver – vare sig hen inser det eller ej. Denna tes hör ihop med den föregående tesen.

Vidare vill jag mena att en starkt bidragande orsak till att vi ibland kan ha svårt att skilja det vi vill från det vi behöver har att göra med hur hjärnans neuronbanor en gång har skapats i takt med att vi har lärt oss saker genom livet, samt att hjärnan strävar efter att fungera så energimässigt snålt som möjligt. Sammantaget leder detta till att vi tidigt i livet lär oss att utveckla vanor som vi med tiden kommer att uppfatta som närmast självklara rättigheter – och vi kan lätt bli förnärmade eller t.o.m. ilskna om dessa uppfattade rättigheter ifrågasätts av andra. Att inte endast börja ifrågasätta dem själv utan därefter också ändra eller byta ut dem mot andra kan därför upplevas som en mycket svår eller rent av omöjlig uppgift, och kan därigenom tarva en förstående, insiktsfull och stöttande omgivning för att man ska lyckas.

Med dessa teser i färskt minne övergår jag nu till de aktuella frågeställningarna för denna artikelserie, med anledning av covid-19-epidemins konsekvenser för mänskligheten (hittills i huvudsak negativa) och planeten jorden (hittills i huvudsak positiva).

De viktigaste orsakerna och åtgärderna till den nu världsomspännande krisen?

Vid smittkällan

Kinesisk fladdermus av arten hästskonäsa. Källa: Illustrerad vetenskap

Hittills tyder mycket på att matmarknader i Kina som har tillåtit försäljning och slakt av en stor mängd olika djurarter på en och samma plats har utgjort smittkällan. Mer specifikt antas att fladdermöss är den ursprungliga bäraren av smittan, då denna djurart sägs ha ett förhållandevis annorlunda immunsystem eftersom arten kan bära på coronaviruset utan att bli sjuk av det.

Varför finns då sådana matmarknader kvar, trots att de även tidigare har beskyllts för att sprida besvärlig smitta? Lyder inte det korta svaret på den frågan fattigdom på den kinesiska landsbygden, den sortens fattigdom som även finns i en lång rad andra länder i vår värld där liknande matmarknader hålls? Och fattigdom gränsar väl till svält, som utgör en drivkraft – en behovsimpuls – som leder till mänskligt handlande, i det här fallet försäljning av det man har kunnat få tag på? Har man en dag lyckats få tag på två ägg så säljer man två ägg, råkar det i stället vara två fladdermöss så säljer man två fladdermöss. Och är det inte ett rimligt beteende att ta med sig dem levande till marknaden, för att kunna erbjuda så färsk mat som möjligt – i brist på eller begränsad tillgång till elektricitet – om man nu råkar ha turen att få dem sålda just den dagen? Eller kan du se en annan orsakskedja av behov, beteende och konsekvenser?

Går det då att råda bot på denna olycksaliga orsakskedja? Ja, om den grundläggande orsaken utgörs av fattigdom så torde väl det självklara svaret lyda fattigdomsbekämpning? Men Kina är som bekant ett gigantiskt land med en befolkning som uppgår till 1,4 miljarder människor – d.v.s. motsvarande ca 140 svenska befolkningar, eller två europeiska – med 56 officiellt erkända befolkningsgrupper (exklusive invandrare), vilket inte endast vittnar om många olika etniciteter utan även språk. Man kan således vidare utgå ifrån att där finns en enorm mångfald av och skillnader mellan kulturella seder och bruk, men även stora socioekonomiska och utbildningsmässiga skillnader – den långvariga kommunistiska likriktningen till trots, eller måhända på grund av den. Notera att Kinas befolkning är ca 4,5 gånger större än vår västerländska multikultismältdegel i USA!

Utöver nämnda fattigdom så tycks det därutöver som om Kina genomgår något av en kinamatens renässans, då klassiska och rätt så avancerade traditionella recept som förbjudits under kommunisttiden åter har blivit på modet. Recept som kräver fina och så färska råvaror som möjligt. Därigenom har handeln med levande djur på landsbygdens matmarknader funnit en ny utkomst, då recepten har letat sig in i mer välbärgade kretsar. Gamla traditioner och vanor har därigenom förstärkts av nya skäl.

Som jag redan har låtit implicera så lär det inte bli särskilt enkelt att i praktiken förbjuda levande djur vid de kinesiska matmarknaderna, lika lite som i andra länder. I varje fall inte utan att först åtgärda de stora socioekonomiska klyftorna, och sådant kräver genomgripande reformer som tar åtskillig tid att inte bara få politiskt mandat för utan sedan också att verkställa ekonomiskt och praktiskt. Gissningsvis kommer tidsskalan tarva decennier, inte år eller månader, för att sådana marknader ska försvinna helt och hållet (inklusive svarta marknader, vilket kan bli en effekt av att öppna marknader förbjuds) – inte endast i Kina utan även annorstädes. Och den nu globalt pågående ekonomiska krisen i smittans spår lär väl knappast hjälpa till i det avseendet. För även om liknande smittor även tidigare har kommit främst från just Kina, så lär det inte finnas garantier för att de inte skulle uppstå på andra håll. Mer rimligt torde väl vara att det bara handlar om en tidsfråga, inte minst med tanke på att virus muterar relativt snabbt?

Därutöver finns förstås även andra mer konspiratoriska förslag på varifrån smittan kom. Men jag lämnar dem därhän just nu – dels då denna artikel lär bli lång nog ändå, dels då ämnet som sådant lär bli alltför komplext att behandla i detta lilla forum. Men den främsta orsaken är att smittkällan i sig aldrig utgör den enda orsaken till att pandemier uppstår – det krävs också en global smittkedja.

I den pandemiska smittkedjan

Den andra och mer avgörande komponenten i en pandemi utgörs av en smittkedja som tar globala proportioner, ty utan en sådan kan inte en smitta utvecklas till en pandemi. Och vad ligger till grund för den närmast explosionsartade spridningen av covid-19 om inte människors relativt snabba förflyttningar mellan regioner, länder och kontinenter (med hjälp av de transportmedel som framför allt modernismen har gett oss) i kombination med hur vi bor, arbetar och tillbringar vår fritid – kort sagt, hur vi beter oss?

Här handlar det dock inte om en grundläggande fattigdom, utan tvärtom oftast om en grundläggande ekonomisk rikedom, ett materialistiskt överflöd. Det vill säga, det är inte fattiga människor som rör sig snabbt härs och tvärs jorden över, utan det är vi som är välbeställda som gör så – och tar för givet att det är vår självklara rättighet. Trots en ett par decennier gammal medveten negativ klimatpåverkan så håller vi fast vid denna för oss så självklara rättighet. Som om den vore inlagrad i vårt nervsystem, vilket måhända den också är – liksom andra invanda rutiner.

Men till skillnad från fattigdomen vid smittkällan så har vi i framför allt den västerländska smittkedjan tillgång till betydligt större valmöjligheter för hur vi kan leva våra liv. Det vill säga, vi har råd att göra andra och mer medvetna val än de vi hittills gjort. Därmed har vi också ett större ansvar – för oss själva, för våra närstående och vår avkomma, för andra människors och andra arters väl och ve, samt förstås planeten vi lever på.

Och varför är det så? Ja, ska vi gå tillbaka till integralteorin (”teorin om allting”) – som vi har lärt känna i del två av denna artikeltrilogi – så berör vårt moderna leverne (med början på orange modernistisk nivå, men som också sträcker sig en god del in i den gröna post-modernistiska) helt enkelt fler holoner i såväl horisontell som vertikal bemärkelse än vad som är fallet i fattigare och mer traditionella (bärnstensfärgade, röda eller magentafärgade) delar av världen. Våra holarkier är således utvecklingsmässigt mer komplexa, och därigenom har risken successivt för varje steg i utvecklingen av dessa holarkier ökat för obalanser mellan utvecklingsnivåerna i de fyra olika kvadranterna. Med det avser jag att t.ex. en hög teknisk och ekonomisk utvecklingsnivå i de högra yttre kvadranterna inte med automatik och nödvändighet innebär en motsvarande hög utvecklingsnivå i de vänstra kvadranterna – varken hos varje enskild individ i den övre vänstra kvadranten eller i den kollektiva kulturen i den nedre. Därutöver kan det finnas en intern instabilitet inom respektive kvadrants olika utvecklingslinjer, likväl som en olycklig och rentav skadlig obalans mellan dem – exempelvis mellan den utvecklade förmågan att tänka logiskt, förmågan att tänka ekonomiskt, förmågan att tänka ekologiskt, förmågan att tänka intersubjektivt, förmågan att tänka interobjektivt och förmågan att tänka etiskt.

Och kanske är det lite värre än så, kanske har vi t.o.m. en bristande intra-subjektivitet. Eller formulerat med andra ord: Känner vi oss själva tillräckligt väl? Med det sagt kan det måhända uppfattas som en naturlig rörelse att nu glida över i en diskussion om typer – förslagsvis utifrån enneagrammet.

Betydelsen av att vända sig inåt

Olika psykologiska personlighetstypologier är avsedda för lite olika tillämpningar. I enneagrammets fall handlar det om att få syn på de grundläggande motiv som kan finnas bakom eller under utvecklingen av vår individuella personlighet – samt därigenom vår mest grundläggande drivkraft och i förlängningen vårt mest grundläggande beteende. Således uppmanar oss enneagrammet att vända oss inåt för att mer på djupet förstå vem vi är och hur vi blev den vi blev – och framför allt hur vi tänker, känner och gör för att få erkänsla, uppskattning och kärlek från andra.

Som redan har noterats i den andra artikeln i denna artikeltrilogi är det främst enneagramtyp 3, 7 och 8 som har fokus på och orienterar sig mot den yttre världen i de högra kvadranterna. Det är således där som de helst lever sina liv genom att ständigt vara i rörelse, ständigt åstadkomma något – vare sig det handlar om att prestera, njuta av impulsiva infall eller bryta ny mark och sedan leda andra dit. Dessvärre är det också där som vi stöter på några av mänsklighetens största utmaningar – de ständigt pågående klimatförändringarna samt de ständigt återkommande smittsamma och ibland dödliga sjukdomarna, så som exempelvis spanska sjukan och nu covid-19.

Dessa tre personlighetstyper – eller mer korrekt dessa tre fixeringar som ger upphov till våra personligheter – har under lång tid varit tongivande i och mycket viktiga för utvecklingen av vår kultur i framför allt yttre bemärkelse. Bland dem finner vi ett närmast konstant överskott av energi – manifesterat i framgångar genom intensivt och outtröttligt arbete, goda idéer och nya inspirerande uppslag som har manifesterats i yttre ting, generering av ekonomiskt välstånd, ett energiskt entreprenörskap och ett tongivande ledarskap. Det är främst dessa tre typerna som får hjulen att snurra. Men inget gott som inte för något ont med sig – baksidan av medaljen kan heta överdriven materialism i form av överkonsumtion och överexploatering av både människor och materiella/jordsliga resurser. Och i det rådande världsläget är det kanske nu som de sistnämnda aspekterna rättmätigt bör hamna alltmer i fokus, alltmer på dagordningen – politiskt, kulturellt och personligt?

Glädjande nog kan enneagrammet bistå med råd om hur de nämnda tre personlighetstyperna eller fixeringarna kan stabiliseras för att bli mer balanserade, och samtidigt mindre fästa vid sina fixeringar vid yttre upplevelser, prestationer och att göra betydande avtryck i världen. Ty, alla har de i enneagrammets finurliga geometri tillgång till mer introverta talanger när det kommer till ökad självkännedom på djupet för den som normalt sett har lätt för att bli rastlös – något som kan komma väl till pass i tider av isolerande karantän och annan social distansering, arbete hemifrån, permitteringar och uppsägningar. Har vi någonsin erfarit ett mera gyllene tillfälle att få lära känna oss själva bättre och mer på djupet? Samt, om vi strävar mot ett mera hållbart samhälle och därmed livsföring – vad vore rimligare än att börja inifrån?

Vägen inåt med hjälp av enneagrammet

I enneagrammet har de tre ovan nämnda personlighetstyperna tillgång till en utvecklingspotential genom att närma sig framför allt två andra punkter i geometrin:

Trean kan ta hjälp av Sexan och Nian
Sjuan kan ta hjälp av Ettan och Femman
Åttan kan ta hjälp av Tvåan och Femman.

Så tar Trean hjälp av Sexan och Nian

Av Sexan och Nian är Nian som regel den mest introverta. Å andra sidan är Sexan granne med en av enneagrammets kanske mest introverta personlighetstyp i Femman, och kan således gravitera åt det hållet emellanåt. Därtill utgör både Sexan och Nian tillsammans med just Trean den inre treuddingen i enneagrammets geometri, vilket indikerar en speciell slags dynamik mellan just dessa tre personlighetstyper: de är varandras huvudsakliga stödpunkter, och när de får god kontakt med varandra möjliggör de den mest balanserade triaden i hela modellen. Balansen mellan instinkter genom Nian, känslor genom Trean och tankar genom Sexan.

Genom Sexan får Trean bl.a. ett analytiskt reflexivt stöd, då Sexan kan inbjuda till scenariotänkande om framtiden för att bättre identifiera och undvika eller minimera potentiella risker med olika slags beteenden i olika miljöer och sammanhang. Ska vi på en personlig nivå bidra till ett mera hållbart samhälle — till gagn inte bara för oss själva utan också efterkommande generationer — kan denna egenskap vara guld värd!

Därutöver är Sexan allt som oftast lojal och grupporienterad. Hen vill gärna smälta in i och identifiera sig med de grupper som hen har valt att ingå i, och har inget större behov av att sticka ut i eller att bli en auktoritet för dessa grupper. Tvärtom kan hen utgöra ett gott kamratstöd för andra så att de kommer till sin rätt i gruppen. Genom att gå mot Sexan kan således Trean få hjälp med att inte sätta en ära i att själv vara den som ständigt behöver stå i rampljuset, utan hellre vara stolt över att ha hjälpt andra dit för en stund. En fantastisk egenskap om man inte bara vill bidra till en mer hållbar värld för egen del, utan också vill bidra till att hjälpa andra dit! Det vill säga, Sexan kan hjälpa Trean ta ett handlingsmässigt utvecklingssteg – från egocentrism till etno- och i förlängningen världscentrism.

Genom Nian kan Trean få hjälp med att komma ihåg att också ta det lugnt, att inte jämt och ständigt vara i farten och riskera utmattning på grund av all den energislukande aktivitetsfrenesin och arbetsnarkomanin. Genom att ta till sig av Nians ädla konst att prokrastinera kan Trean komma till insikt om att precis alla göranden och prestationer faktiskt inte är så livsavgörande som Trean må föreställa sig. Det kan t.ex. öppna upp för mera energi för och tid tillsammans med familj och vänner, men även för meditation och kontemplation för att därigenom få en bättre kontakt med den inre psykiska kärnan – ett mer autentiskt jag. En fantastisk gåva för att finna en inre frid, men också för att inse att det finns något annat än allt det som Trean normalt sett brukar manifestera i den yttre, fysiska världen. Det vill säga, Nian kan hjälpa Trean att upptäcka och faktiskt trivas lite längre stunder i de båda vänstra kvadranterna.

Så tar Sjuan hjälp av Ettan och Femman

Sjuans stödpunkter utgörs av Ettan och Femman. Sett till enneagramfigurens geometri innebär detta att Sjuan inte har ett lika balanserat stöd som Trean, då Ettan tillhör typerna i kropps-/instinktscentrat och Femman tillhör samma huvud-/tankecentrum som Sjuan själv. Således saknar Sjuan ett direkt stöd i hjärte-/känslocentrat. I gengäld är båda Ettan och Femman två av de mest återhållsamma och eftertänksamma typerna i modellen – vilket är precis vad Sjuan kan behöva.

Genom Ettan får Sjuan bl.a. del av den introverta förmågan att göra etiska överväganden och ställningstaganden, vilket kan bidra till en tydlig struktur för Sjuans annars så ofta rastlösa och inte sällan ytligt flyktiga tendenser. Sjuan älskar liksom Ettan att planera, men i Sjuans fall sker det ofta i form av spontana infall… som lätt ersätts av andra spontana infallsplaner. Ettan kan lugna ned förloppet, och kan därtill ge planerna ett djupare syfte än att bara tillgodose tillfälliga impulser. Med Ettans hjälp kan Sjuan väga in etiska aspekter och ideal, och därigenom fråga sig om planerna i sig är de rätta planerna och om planernas manifesterade utfall också är de rätta. Att t.ex. oreflekterat planera att ta flyget till London för en härlig weekendresa där man ännu en gång får tillfälle att shoppa loss ordentligt, kan med Ettans hjälp framstå som ett sämre alternativ än att ta tåget till Göteborg för en helg kring avenyn. Eller ännu hellre, att upptäcka och tillbringa en stor del av helgen med den närmast liggande skogens fantastiska överflöd av artmångfald och naturliga sinnesintryck – samt den sinnesro som inte sällan blir effekten. Samt fysisk aktivitet, vilket står högt i kurs bland mången Etta och vilket hjälper Sjuan att grunda sig.

Genom Femman får Sjuan dessutom tillgång till fler perspektiv än sitt eget, samt en nyfikenhet på och ett intresse för att stanna upp och undersöka saker och ting samt orsak och verkan lite mer på djupet — här och nu snarare än att skyndsamt ta dem för givna bara för att kunna komma vidare till nästa plats och nästa upplevelse. En förmåga som kan komma till sin rätt i väldigt många fall och situationer, inte minst om Sjuan gör slag i saken och ger sig ut i naturen – på riktigt, inte endast i sitt eget huvud. Femman kan i samma stund också skänka Sjuan både tålamod och uthållighet, två gåvor som dels kan berika det sociala livet, dels kan bidra till att Sjuan bättre klarar av att fullfölja och slutföra sådant som hen har förutsatt sig.

Så tar Åttan hjälp av Tvåan och Femman

Liksom Trean har Åttan en mer balanserad direkt utvecklingspotential utifrån enneagramsymbolens geometri: Tvåan erbjuder en direkt ingång till hjärte-/känslocentrat, medan Femman erbjuder motsvarande till huvud-/tankecentrat. Kopplingen till dessa båda punkter kan således hjälpa Åttan med att inte endast gå på instinkt i förhållande till andra människor samt till livet och tillvaron i stort.

Genom Tvåan får Åttan kontakt med ett genuint intresse för andra människor, i stället för att se dem som brickor i ett spel eller som motståndare i syfte att skapa friktion och konflikt. När Åttan då klarar av att bättre möta andras perspektiv, levnadsvillkor och livsöden kommer det att skänka hen en större ödmjukhet inför och insikt i det djupt mänskliga – inte minst beträffande människans känsligare och mer sårbara sidor. Åttan kan således berikas med fler perspektiv än sitt eget, vilket skänker henne en större social flexibilitet och gör att hen lättare kan slappna av i umgänget med andra. Hen både blir och uppfattas av andra som mer empatisk. Därtill börjar Åttan mer spontant än tidigare att ge av sina egna erfarenheter och sin klokskap – inte på ett auktoritärt sätt, utan mer som en genuint inlyssnande auktoritet. Vilket i sig kan bidra till att Åttan på både ett mer givande och effektivare sätt än annars faktiskt gör avtryck i världen.

Genom Femman får Åttan en direkt kontakt med sina observerande och eftertänksamma sidor, och det kan hjälpa hen att fånga sig själv mitt i akten när hen drivs som mest av ilska, rättfärdighetsiver eller glupsk aptit på livet. Liksom Tvåan kan dessutom Femman ge fler perspektiv på tillvaron, inte sällan med inslag av en god portion oskuldsfull nyfikenhet, objektivitet och klokskap. Med det följer ett ökat tålamod och en ökad uthållighet, vilket Åttan kan vara hjälpt av både i relation till andra och till sig själv. Genom Femmans kritiska faktagranskning kan Åttan också börja ifrågasätta sina egna högst personliga sanningar, vilket således kan leda hen över från de individuella övre kvadranterna till de nedre kollektiva kvadranterna och där upptäcka att världen faktiskt är så mycket större och komplex än Åttan själv.

Men kanske än viktigare är att Femman också kan hjälpa Åttan att få kontakt med sin egen känslighet, och genom den nå insikten om att det finns gränser för vad Åttan själv mäktar med att utföra under sin tid på jorden – likväl som hen kan få större respekt för både andra människors begränsningar och de jordsliga resursernas dito. Men känsligheten kan också vara till gagn för att lättare kunna se och uppskatta de små och vardagliga sakerna i livet, och därigenom i större utsträckning kunna uppskatta det som är och det man har. Med tillgång till sådana perspektiv kan Åttan måhända också lättare se sig själv utifrån, och därmed bli varse hur hen uppfattas av andra och vilken påverkan hens beteende har för t.ex. miljö och klimat. Och att kunna göra just det – att kunna se på sig själv som ett objekt – kan vara en förmåga som utgör en kungsväg till personlig utveckling.

Utvecklingsspiralen

Avslutningsvis, hur kan olika personlighetstypers olika ”vandringar” till andra personlighetstypers framträdande egenskaper i en till synes tvådimensionell geometri medföra en personlig utveckling inom olika områden? Utifrån integralteorin har vi ju tidigare sett exempel på diagram — s.k. psykografer — som illustrerar att mänskliga förmågor utvecklas stegvis genom olika nivåer, vilket implicerar snarare en vertikal utvecklingsrörelse. Hur går det hela ihop?

Enneagrammets essens och innebörd: en karta över nio olika livsperspektiv

Låt mig inledningsvis först få rucka lite grann på synen på enneagrammet som en modell som beskriver nio huvudsakliga personlighetstyper. Att se enneagrammet på det viset är måhända ett uttryck för vad vi har blivit vana vid genom en rad andra psykologiska personlighetsmodeller genom åren — så som exempelvis Myers-Briggs Type Indicator. Dock är det inte ett helt adekvat synsätt, och har aldrig varit när det gäller enneagrammet. I stället närmar vi oss enneagrammets essens och berättigande genom att mer betrakta geometrin och dess innebörder som en karta över nio olika huvudsakliga livsperspektiv och deras vidhängande strategier för att möta livets utmaningar, varav ett perspektiv kan anses som mest dominant hos varje enskild individ. Med en sådan syn på modellen kan vi nu öppna upp för tanken att varje enskild individ har tillgång till de övriga åtta livsperspektiven och deras livsstrategier, om än i varierande grad. Eller med andra ord, ennegrammet kan fungera en själslig karta som är giltig för var och en av oss och kan således i symbolisk bemärkelse sägas existera inom oss alla!

Varje punkt motsvarar ett kluster av utvecklade förmågor och deras drivkrafter

Därutöver föreslår jag ytterligre ett mindre perspketivskifte, denna gång vad gäller den mer konkreta synvinkeln i förhållande till enneagramgeometrin. I detta skifte utgår jag från att enneagramsymbolen inte endast är en ”platt” tvådimensionell figur, utan att den i stället utgör nivåmässiga plan i en analogisk utvecklingsspiral. En spiral som möjliggör både mer eller mindre horisontella tvådimensionella rörelser och samtidigt rörelser i vertikal ledd. Symtomatiskt är dock att båda rörelserna behövs för att en spiral ska kunna uppstå och bestå. Om vi nu tillåter oss att kombinera ennagrammets horisontella dynamik med integralteorins vertikala utvecklingsnivåer så har vi fått en illustration över hur en utvecklingsspiral kan te sig, där varje plan i spiralen utgörs av en till synes ”platt” enneagramgeometri.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Med det sagt så kan vi väl även närmare granska varje punkt i enneagramsymbolen, och där se att inte heller punkterna i geometrin med nödvändighet är endast tvådimensionella till sin utbredning? I stället kan vi måhända där se kluster av psykografer som beskriver utvecklingsnivåer för olika förmågor? Exempelvis för Femman – vilken ovan redan nämnts anses som en av enneagrammets mest introverta punkter – som i förhållande till andra förmågor t.ex. har en mer utvecklad förmåga att med sin välutvecklade känslighet observera omgivningen, att reflektera och därigenom se olika partiella sanningar, att ha en rikt inre liv, samt att inte endast överleva utan också frodas i en materiellt sett enkel miljö. Förmågor som både Sjuan och Åttan kan ha god tillgång till, bara de tillåter en inkludering av dessa förmågor i medvetandet – vilket inbegriper ett skifte i fokus från det fysiska yttre i de högra kvadranterna till det själsliga inre i den övre vänstra.

Exempel på psykografer för några förmågors utvecklingsnivåer som är typiska för Femman (gröna staplar) och motsvarande nivåer för dessa förmågor hos Sjuan (röda staplar) och Åttan (lila staplar).

Genom den sortens inkludering kan samtliga människor således utvecklas, inte endast i en tillsynes horisontell rörelse utan också i en vertikal — på mikroplanet gällande varje enskild förmåga vid varje punkt, och därigenom på makroplanet gällande hela personligheten (motsvarande hela den omslutande cirkeln i enneagramsymbolen). Med enneagrammets hjälp sker detta dock inte planlöst då modellen bjuder på en rörelsedynamik mellan de olika punkterna, och det är kanske en av de allra största förtjänsterna med denna psykologiska modell!

Så, är det inte dags för utveckling nu?

Avslutningsvis återför jag diskussionen till mina inledande två teser och jag gör det genom föjande två frågor:

Har vi inte nu i pandemins spår ett ypperligt tillfälle att lära känna oss själva närmare och utifrån det utvecklas som människor, så att när vi framgent tar sats för att återgå till något som liknar ett någorlunda normalt liv igen kan göra det lite mer insiktsfullt än tidigare?
Kanske kan en sådan utveckligsprocess ses som ett hot mot egot därför att vi då tvingas konfrontera oss själva, men även om viljan till det kan vara svag av olika skäl så är det måhända precis det inte bara vi själva utan även världen i stort behöver?

Med allt sagt i denna artikeltrilogi ska jag inte låta påskina något annat än att jag efterlyser fler perspektiv, mer visdom, mer insikt, mer självkännedom och mer eftertänksamhet för att därigenom bättre stabilisera vår tyngdpunkt mellan de fyra kvadranterna. Hos mig själv och hos andra. För jag tror att det är precis vad vi som individer och vi som kultur behöver, och så gör även jorden vi lever på och av. Nu mer än någonsin.

DISKUSSION. Fördel corona: ett slag för den introverta våren? (Del 3)

Sista delen i en artikeltrilogi om möjligheter i spåren efter covid-19-pandemin

Några utgångspunkter