Välkommen till del 2 av min trilogiartikel på temat coronavirusets spridning – eller sjukdomen covid-19, mera korrekt – och vilka fördelaktiga konsekvenser som kan följa för mänskligheten och för planeten jorden. ? I den första delen bjöds vi på en inledande aptitretare till ämnet i form av en debattartikel, så det är lika bra att redan nu förvarna om att den här delen kan bli något mera krävande att läsa och ta till sig av. Dock kan det vara mödan väl värt när vi sedan övergår till den tredje delen, var i allt får sin upplösning. ?
Ska jag flytta det skrivna i del 1 in i ett integralteoriskt sammanhang – vilket ju är ett av mina övergripande syften med denna webbplats, då jag lockas av dess tillämpning som en teori för allting – så ämnar jag nu göra så, för att i nästa del kunna “knyta ihop säcken” på ett sådant sätt att jag förhoppningsvis kan delge både dig och mig själv minst ett nytt perspektiv på sakernas tillstånd. Inom integralteorin tar jag då hjälp av några vedertagna begrepp som jag tror kan vara verksamma utan att för den skull tynga ned framställningen alltför mycket: holoner, holarkier, kvadranter, linjer, nivåer och typer.
Innehåll
Holoner och holarkier
Holoner utgör enligt integralteorin universums beståndsdelar – vare sig det handlar om t.ex. himlakroppar av olika slag, byggnadsverk, kroppar, organ, celler, molekyler, atomer eller för all del tankar i medvetandet. Varje holon består av andra holoner, liksom varje holon ingår i andra holoner – således gäller samtidiga består av-relationer och ingår i-relationer mellan holoner. Det vill säga, det finns en naturlig och ömsesidig hierarki mellan holoner – då i komplexitet räknat mindre holoner ingår i komplexitet räknat större holoner, samtidigt som dessa mer komplexa holoner består av mindre komplexa holoner.
Ett enkelt tvånivå-exempel på en naturlig hierarki: ett virus består främst av genetisk arvsmassa, samtidigt som denna arvsmassa ingår i ett virus. Ett annat lite mer komplext trenivå-exempel: människokroppen består bl.a. av organ, som i sin tur består av celler – och vice versa ingår dessa celler samtidigt i organ, som i sin tur ingår i människokroppen (se figur nedan).
För att distinktionsmässigt särskilja dessa naturliga och universella hierarkier från de dominanshierarkier vi kan se såväl mellan människor som hos många djurarter så används i stället begreppet holarkier.
Ytterligare ett exempel på holarki är det vi till vardags lite slarvigt kallar samhälle: ett samhälle består av människor, samtidigt som människor ingår i samhället. Mellan dessa båda holarkiska nivåer kan flera olika mellannivåer inrymmas – exempelvis familjer, intressegrupper, föreningar, institutioner och myndigheter – beroende på vem som gör analysen och vilken kontext hen kan se omkring sig.
Signifikativt för holoner är att består av-holoner har kvalitativt sett andra egenskaper än de ingår i-holoner som de består av. Illustrativt har därför ett kroppsligt organ andra egenskaper än varje ingående cell, likväl som en grupp människor kan åstadkomma något som inte de enskilda individerna kan. Man kan kalla det för synergi- eller synteseffekter om man så vill, eller se det som att större och därför mer komplexa holoner både inkluderar och samtidigt transcenderar — d.v.s. överskrider, går bortom — de ingående mindre komplexa holonerna. Enkelt uttryckt blir summan av kardemumman således att ett plus ett inte med nödvändighet blir två, utan i stället ett annat, högre tal… eller varför inte exempelvis en bokstav — d.v.s. något kvalitativt annorlunda?
En viktig grundregel för holarkier är att större holoner med sin mer ingående komplexitet endast kan bestå och fungera så länge som de inkluderade mindre komplexa holonerna består och fungerar på ett sådant sätt att det gynnar de större holonerna. Det innebär att en större holon inte någon längre tid kan utsätta sig för sådant som i alltför hög grad bryter ned de mindre holonerna, med mindre än att den större holonen riskerar att helt enkelt kollapsa. Ett exempel kan vara kroppsceller som utsätts för alltför skadlig strålning under alltför lång tid, och därmed inleds en ohämmad celltillväxt i ett eller flera organ – ett fenomen som vi har benämnt cancer, som i värsta fall är en dödsdom först för det berörda organet och därefter för hela kroppen. Ett annat exempel kan vara en statsmakt som bedriver en alltför orättvis politik i förhållande till den befolkning som den representerar – vilket kan ge upphov till politisk oro, strejker, våldsamma demonstrationer och slutligen kanske leda till en revolutionär statskupp som välter den styrande makteliten över ända. I båda fallen beror kollapsen på bristande inkludering, då den större och mer komplexa består av-holonen inte visar tillräcklig hänsyn för en alltför stor andel av de mindre komplexa ingår i-holonerna.
Det omvända gäller förstås också, i den bemärkelsen att försök till mer komplexa holoner tenderar att bli mer eller mindre ofullständiga eller missbildade om de inte byggs upp av tillräckligt välfungerande och därför tillräckligt komplexa mindre holoner. Exempelvis är det mindre troligt att en grupp sexåringar utan mognad och utbildning startar ett företag eller ett nytt politiskt parti och får det att fungera än att en grupp mogna och välutbildade trettioåringar lyckas med det. Transcendationen från en mindre komplex holon till en mer komplex holon kan således inte vara hur stor som helst i ett enda steg, utan behöver växa fram gradvis/stegvis där varje grad/steg innebär en tilltagande komplexitet.
I figuren nedan illustreras en mer komplex holarki än den lite enklare holarkin ovan, i syfte att visa på hur komplex en holarki kan bli om man väljer att göra en lite mer detaljerad studie av en holarki — i detta fall en grov skiss av av universum, från mikro- till makrokosmos.
Kvadranter
Så några ord om kvadranter. Inom integralteorin delas verkligheten – således holonerna – upp i fyra olika men samtidiga aspekter, där varje aspekt därmed utgör en kvadrant av verkligheten. Tänk dig för enkelhetens skull en tårta (d.v.s. hela verkligheten) som delas upp i fyra bitar (se figur nedan).
Det första snittet som tårtkniven skär genom tårtan blir exempelvis det vertikala snittet, som i integralteorin motsvarar en perspektiv axel med inre aspekter – d.v.s. mentala, själsliga och andliga aspekter – till vänster och yttre aspekter – d.v.s. fysiska objekt i en eller annan form – till höger. Detta medan nästa snitt av kniven genom tårtan blir det horisontella snittet, vilket i integralteorin blir den axel runt vilken individuella aspekter – d.v.s. både inre och yttre aspekter hos individen eller individuella ting ö.h.t – hamnar överst och kollektiva aspekter – d.v.s. både inre och yttre aspekter hos kollektivet – hamnar underst. I och med de båda snitten har vi således fått fram fyra olika tårtbitar, eller fyra olika kvadranter, innehållandes kvalitativt olika aspekter av verkligheten:
- Övre vänstra kvadranten avser individuella och inre aspekter – d.v.s. subjektiva aspekter. Där finner vi var och en vår del av medvetandet, vår individuella perception, våra individuella tankar och känslor, vår individuella fantasi och våra föreställningar m.m. Vilket, kort sagt, motsvarar vårt själv och den inre delen av vår unika personlighet – d.v.s. det du refererar till när du använder ordet jag eller något av orden min, mitt eller mina och då syftar på något som inte går att erfara med de fem sinnena och således avser några inre aspekter av dig själv – t.ex. dina tankar eller dina känslor.
- Övre högra kvadranten avser yttre individuella fysiska aspekter – t.ex. vår kropp med alla dess organ, men också kroppens rörelser och därmed även vårt beteende. Kort sagt kan det utgöras av sådant som du refererar till när du använder orden min, mitt eller mina och då syftar på sådant hos dig som går att erfara med de fem sinnena. Det gäller även för enskilda andra objekt som går att erfara med nämnda sinnen.
- Nedre vänstra kvadranten avser kollektiva och därmed intersubjektiva inre aspekter. Där finner vi kollektiva delar av medvetandet, t.ex. i form av gemensamma normer, värderingar, konventioner, regler och världsbilder samt därigenom en gemensam förståelse av t.ex. språkliga strukturer och språkliga innebörder. Här hittar vi också t.ex. den gemensamma förståelsemässiga logik som ligger bakom en dators operativsystem eller hur mjukvara för kommunikation via Internet fungerar — för att ange två konkreta exempel.
- Nedre högra kvadranten avser avslutningsvis kollektiva interobjektiva yttre aspekter – vilket exempelvis manifesteras i mönster, system eller nätverk av fysiska objekt. Där ingår därför också t.ex. bokstäver, ord, meningar, stycken, avsnitt m.m. i en text som exempelvis den du läser nu. Ett helt annat exempel är all den hårdvara – d.v.s. alla de nätverk av datorer och nätverkskomponenter – som krävs för att få Internet att fungera signalmässigt.
Linjer
Linjer inom integralteorin syftar på utvecklingslinjer. Signifikativt för sådana är att de delar in utvecklingen av holoner och holarkier i olika naturliga och mer eller mindre parallella men inte nödvändigtvis alltid samtidiga utvecklingsmässiga steg eller nivåer. Därtill gäller att en del utvecklingslinjer kan vara synkronicerade med vissa andra utvecklingslinjer, men inte övriga. En linje kan exempelvis gälla för människokroppens utveckling: först bildas atomer, sedan molekyler, sedan celler, som i sin tur bildar organ, som i sin tur bildar sammanhängande system som möjliggör en överlevnadsduglig kropp, som i sin tur växer till sig, sedan mognar och åldras och med tiden sakta förtynar i takt med att holarkier bryts ned. Således en för kroppen övergripande utvecklingslinje – i det här fallet situerad i den övre högra kvadranten – som inbegriper utvecklingsnivåer för t.ex. atomer, molekyler, celler, organ och system av organ.
Parallellt och synkronicerad med linjerna för den fysiska utvecklingen följer också flera psykiska – situerade i den övre vänstra kvadranten – och då integralteorin inkluderar en lång rad sedan tidigare erkända teorier och modeller för människans utveckling nöjer jag mig här med att ange endast några av de mest namnkunniga upphovspersonerna: Sigmund Freud, Carl Gustav Jung, Margerite Mahler, Anna Freud, Erik Erikson och Jean Piaget. Psykologer och psykiatriker som dessa har studerat en lång rad olika psykologiska utvecklingslinjer hos oss människor, varav några sådana linjer omfattar exempelvis den sexuella, intellektuella, sociala och moraliska utvecklingen som de flesta av oss går igenom på ett eller annat sätt. I nedanstående figur framgår ett grovt exempel av linjer för den kognitiva, mellanmänskliga, emotionella, andliga och moraliska intelligensen hos en person.
Nivåer
Signifikativt för utvecklingen längs de nämnda utvecklingslinjerna är att den oftast följer en viss tågordning, vilket gör att man t.ex. kan prata om olika utvecklingsnivåer för var och en av linjerna hos olika människor och i olika åldrar. Vissa individer når t.ex. en väl utvecklad intellektuell förmåga tidigt – exempelvis i matematik och naturvetenskapliga ämnen – medan andra samtidigt exempelvis utvecklar en artistisk begåvning – genom att uppträda, sjunga och/eller spela instrument – eftersom det känns mer rätt och lätt för dem.
Gemensamt är dock att alla människor kan sägas följa samtliga möjliga utvecklingslinjer, men att de når olika nivåer för var och en av dem. Det vill säga, en person som t.ex. har lätt för logiska resonemang men har svårare för att känna in sin musikaliska sida når således högre nivåer längs logikens utvecklingslinje än längs den musikaliska. I syfte att illustrera sådana skillnader mellan utvecklingslinjer hos enskilda individer tillämpas ibland psykografer (se figur nedan), vari de horitsontella staplarna i den föregående figuren ofta i stället är vertikalt ställda och med en uttalad skala längsmed en vertikal y-axel.
Ovanstående psykograf kan också förenklat t.ex. illustreras med nedanstående figur, som kan påminna om en holarki för ett utvecklingsmässigt expanderande medvetande (dock med fler utvecklingsnivåer).
Den skala som tillämpas i figurerna ovan har fått ett stort praktiskt genomslag inom integralteorin. Skalan är kommen från en modell som utgår från Don Becks Spiral Dynamics, som till stor del i sin tur utgår från Clare Graves holistiska och därför kvadrantöverskridande teorier om det mänskliga medvetandets utveckling på individuell nivå – d.v.s. den övre vänstra kvadranten – och dess avtryck på tillika intryck av den kulturella nivån – d.v.s. den nedre vänstra kvadranten. I konkreta termer studeras i modellen främst hur världsbilder och därmed värderingar förändras över tid – från de äldsta arkeologiska fynden av uttryckta världsbilder bland olika folkstammar för tusentals år sedan men också från mer samtida antropologiska studier av naturfolk, och fram till dagens alltmer komplexa och alltmer urbana, globalistiska, multikulturella, sekulariserade, jämställda samt individualiserade epok i framför allt västvärlden. Dessutom inrymmer modellen en aning om framtiden genom att studera gemensamma tendenser hos kanske de värderingsmässigt mest utvecklade individerna på vår planet – både i vår nutid och i historisk bemärkelse.
Modellen består sammantaget av en mångfald nivåer, vilka spänner över ett stort antal tidsåldrar kulturellt sett samtidigt som det är nivåer som många av oss går igenom under vårt liv – d.v.s. från vaggan till graven. I de flesta kulturerna och psykena finns en blandning av flera olika gällande värderingsmässiga nivåer, lite beroende på vilka frågor det handlar om, men de flesta antas ha en dominerande tyngdpunkt i en av nivåerna. De idag mest spridda tyngdpunktsnivåerna i världen bland vuxna individer antas utifrån nedanstående figur vara den traditionalistiska (bärnstensfärg), den moderna (orange) samt den post-moderna nivån (grön) – och de som befinner sig i den värderingsmässiga framkanten, så att säga, anses ha tagit steget in i den integrala nivån (teal eller turkos) eller högre.
Tier 1 och tier 2
Signifikativt för utvecklingsnivåerna i denna modell är att nivåerna som kategoriseras som tier 1 (~ nivåstruktur 1) är att de till stor del motsätter sig varandra; detta eftersom deras respektive uppkomst till stor del utgörs av en reaktion i förhållande till den föregående nivån. Exempelvis utgör traditionalismen (bärnsten) en reaktion på krigismen (röd), medan modernismen (orange) i sin tur utgör en reaktion på traditionalismen, liksom post-modernismen (grön) utgör en reaktion på modernismen. Ofta nog kan vi se dessa reaktioner hos enskilda individer idag, ibland i termer av en slags psykosocial allergi – man tål helt enkelt inte varandras åsikter, och kan därför heller inte mötas fullt ut.
Tier 2 däremot – från färgen teal (en färg mellan grön och blå) och uppåt – kännetecknas av att på de nivåerna erkänns och inkluderas det bästa från var och en av de föregående nivåerna. Inom tier 2 klarar således medvetandet av att hantera och väga samman flera olika perspektiv – det har således utvecklats till att bli multiperspektivt, och inom integralteoretiska kretsar menar många att det är det på ingång kommande steget för det mänskliga medvetandets evolution.
Traditionalismen
Traditionalismens bidrag till den kulturella evolutionen var till stor del att civilisera bort krigiskt beteende mellan ätter, klaner, familjer och individer för att i stället uppnå en grundläggande förvisso hierarkisk men dock fungerande samhällsstruktur runt en centralmakt, en ätt – prototypen för det vi idag kallar nationalstat. Till sin hjälp hade man inte minst religionen, t.ex. kristendomen, som kunde bidra till en gemensam mytologi – en gemensam stor berättelse med alla sina tillhörande levnadsregler och ritualer – som kunde ena och något sånär hålla ihop “ett folk, en religion, ett land”. Krigismens egocentriska eller av blodsband formade tribalistiska världsbild ersattes således alltmer av en etnocentrisk.
Modernismen
Med modernismens framväxt – en process vi känner som Upplysningen från 1600-talet och framåt – kom dock de religiösa myterna och ritualerna successivt att bli alltmer ifrågasatta, till förmån för vetenskapens rationellt och kritiskt tänkande sinne. I och med det ifrågasattes också den starkt hierarkiska samhällsordningen, i takt med att en demokraticeringsprocess tog fart. Vilket bl.a. så småningom visade sig i införandet av allmän och lika rösträtt samt att kungaätternas makt således reducerades alltmer till förmån för folkvalda regeringar. Därtill kom slaveriet – ett fenomen som dittills hade funnits i så gott som alla kulturer genom historien – att i allt högre grad successivt avskaffas från 1800-talets mitt och framåt. Kapitalismen eller marknadsekonomin, om man så vill, är ytterligare ett kännetecken för modernismen, tillika industrialismen och en begynnande globalism eller en världscentrism — om dock i huvudsak begränsad till de högra, materialistiska kvadranterna. Tillsammans bidrog dessa fenomen med tiden till en allt större exploatering av mänskliga och jordsliga resurser – i takt med en allt större konsumtion, vilket osökt leder oss in i nästa utvecklingsnivå för det mänskliga medvetandet.
Post-modernismen
Post-modernismen innebar en tydlig reaktion på modernismens framfart. Ovisst när startpunkten passerades, men Karl Marx Det kommunistiska manifestet (1848) och Das Kapital (1867) kan mycket väl anses som vågbrytare, så småningom tillsammans med en alltmer organiserad arbetarrörelse och en gryende feminism under 1900-talets inledande decennier. Dock väntade det stora genombrottet till 1960-talet, då en mängd olika frihetsrörelser bidrog till nya utbredda insikter och påtagliga kulturella förändringar. Kvinnorörelsen bidrog t.ex. till att kvinnor i allt högre grad kunde söka sig ut på arbetsmarknaden och därigenom bli helt eller delvis självförsörjande. Ett annat exempel var de svartas kamp i USA och annorstädes för sina medborgerliga rättigheter, som trots slaveriets avskaffande många årtionden tidigare i praktiken bara delvis hade infriats (d.v.s. apartheid). Väl framme vid 1980- och 1990-talet hamnade så t.ex. HBTQ-frågorna alltmer i centrum, under det att de gröna miljö- och klimatrörelserna också såg dagens ljus i det allmänna medvetandet.
Sammantaget kan kanske sägas att de post-modernistiska strömningarnas bidrag till det kollektiva medvetandets evolution gav sig till känna genom att ytterligare driva på modernismens påbörjade men inte avslutade projekt att fjärma oss från framför allt traditionalismen, men också att ställa oss kritiska till modernismens negativa effekter på jorden och oss alla. Idag förknippas postmoderna strömningar därför bl.a. med en långt driven sekularism, individualism, urbanism, globalism, pluralism, multikulturalism samt ekologism och känslighet i så många kvadranter som möjligt. En effekt av dessa strömningar har dock blivit en dekonstruktion av vad som är sant och inte, i takt med att de stora berättelserna i allt högre grad har förkastats. Sanningar har därmed blivit alltmer relativiserade, vilket innebär att sanningsanspråk vägs mot andra sådana anspråk oavsett vem som uttalar dem. Såvida de inte kan mätas med företrädesvis vetenskapliga metoder; utifrån vetenskaper som i sin tur är i ständig förändring. Kvar blir således främst en epistemologisk sanning — med vilket avses metoder för att få fram sanningsanspråk — samtidigt som värdet av den ontologiska sanningen, d.v.s. sanningsanspråkens innehåll, till stor del har gått förlorad.
Och så stod vi en dag år 2016 inför det osannolika beskedet att en viss herr Donald Trump hade valts till USA:s president – och fick snabbt bekanta oss med hans favorituttryck “fake news” (d.v.s. falska sanningar)… Ett faktum som utifrån hans väljarkår kan ses som ett traditionalistiskt och modernistiskt återtåg in i den post-moderna eran med en av krigismen färgad ledare vid rodret som på ett häpnadsväckande extremt sätt tillämpar relativistiska sanningsanspråk — dock inte med vetenskapens måttstock, utan sin egen ego- och etnocentriska. Liknande tendenser har vi kunnat se även på andra håll i världen i form av högerpopulistiska strömningar, vilket har lett oss in i ett alltmer polariserat kaos mellan olika världsbilder där framför allt traditionalismen står som motpol till post-modernismen.
Integralismen
En berättigad fråga är då vad som kan bli nästa kulturella utvecklingsnivå vad gäller världsbilder och värderingar, men också hur pass avlägset detta steg är. Inom integralteoretiska kretsar menar man att integralismen sedan flera år eller t.o.m. decennier håller på att växa sig stark, men att den andelen av befolkningen ännu inte har blivit tillräckligt stor för att göra ett tillräckligt tydligt kulturellt och politiskt avtryck. Men tendenserna har kunnat skönjas hos allt fler, bl.a. bland några av kandidaterna inför det demokratiska primärvalet i USA under år 2020 – exempelvis Pete Buttigieg och Andrew Yang.
Så vad är då det centralt karakteristiska för integralismen? Ett kort svar på den frågan kan vara att integralismen är multiperspekiv så tillvida att så många världsbildsperspektiv/paradigm som möjligt erkänns och visas hänsyn, för att utifrån dem kunna bilda ett integrativt (multi)perspektiv… eller uttryckt med Ken Wilbers, grundaren av integralteorin, egna ord:
Ordet integral betyder omfattande, inkluderande, icke-marginaliserande, omfamnande. Integrerade tillvägagångssätt inom alla områden försöker vara exakt det: att inkludera så många perspektiv, stilar och metoder som möjligt på ett koherent sätt. I en viss mening är integrerade tillvägagångssätt “metaparadigmer” eller sätt att sammanföra ett redan existerande antal separata paradigmer till ett sammanhängande nätverk av tillvägagångssätt som gentemot varandra är ömsesidigt berikande.
Källa: En fri översättning av Ken Wilbers citat i inledningen av An Overview of Integral Theory av Sean Esbjörn-Hargens, Foresight International.
Med det sagt väver integralteorin — som kan utgöra en filosofisk och samtidigt metodologisk plattform för integralismen — samman betydelsefulla insikter från samtliga större kunskapsdiscipliner, inklusive natur- och samhällsvetenskap samt konst och humaniora. Som ett resultat används integralteorin i över 35 distinkta akademiska och yrkesmässiga områden så som exempelvis inom konst, hälso- och sjukvård, organisationsledning, ekologi, ekonomi, psykoterapi, juridik och feminism. Dessutom har integralteorin använts för att utveckla en strategi för personlig utveckling och ökad integritet som kallas Integral Life Practice (ILP). ILP:s ramverk hjälper individer att systematiskt utforska och utveckla flera aspekter av sig själva — så som den fysiska kroppen, emotionell intelligens, kognitiv medvetenhet, mellanpersonliga relationer och andlig visdom. Eftersom integralteorins systematik inkluderar fler aspekter och dimensioner av verkligheten än någon annan aktuell filosofi och metod kan den ses som en av de mest holistiska ansatserna som finns till hands för att framgångsrikt kunna hantera de komplexa problem vi står inför i dagens 2000-tal.
Det är svårt att göra integralismen tillika integralteorin full rättvisa inom ramen för denna artikel — dels då integralismen medvetandemässigt sett håller på att bryta fram som ett nytt paradigm på såväl kollektiv som individuell nivå, och dels för att integralismen kvalitativt sett står för ett nytt och mer komplext förhållningssätt i förhållande till tidigare epoker och utvecklingsnivåer. Min förhoppning är dock att du som läsare i varje fall har fått en smak av vad en relativt nära framtid kan ha i sitt sköte.
Typer
Avslutningsvis några ord om typer inom integralteorin. Begreppet kan peka på en massa olika saker och fenomen beroende på kontexten. I denna framställning kan jag t.ex. mena att ett fysiskt kön är en slags typbestämning – en kvinnlig respektive manlig typ. Det samma gäller t.ex. arter och raser. Alla exempel hittills således hemmahörande i de högra kvadranterna, där fysiska attribut står i fokus. Byter vi kvadrantfokus och istället riktar in oss på de vänstra kvadranterna så kan vi t.ex. ange könsidentifikation som typbestämmande – en inre typ som inte med nödvändighet behöver överensstämma med de yttre könsattributen hos en given individ.
Mest relevant för den här artikelserien är dock psykologiska personlighetstyper, vilka primärt har sin tyngdpunkt i den övre vänstra kvadranten. I det sammanhanget finns flera olika beskrivnings- och förklaringsmodeller att utgå ifrån – exempelvis Myers-Briggs Type Indicator (MBTI) och Enneagrammet, som båda har vunnit i popularitet bland inte minst s.k. hobbypsykologer i sociala medier. Men båda två är glädjande nog accepterade inom integralteoretiska kretsar. För att inte tynga ned framställningen i onödan väljer jag dock att utgå från endast den sistnämnda av de två (se figur).
Inom Enneagrammet finns nio stycken grundtyper, enligt figuren ovan, vilka samtliga kan indelas i flera olika versioner genom att t.ex. de i figuren närstående grundtyperna kan kombineras med varandra. Därtill kan de kombineras med tre olika typer i en anslutande modell som beskriver tre olika grundläggande men varierande starka överlevnadsinstinkter hos människor – självbevarande, (grupp)socialitet samt intimitet/sexualitet. Därutöver finns det nio olika utvecklingsnivåer för varje grundtyp, så antalet möjliga versioner av de grundläggande personlighetstyperna kan således räknas till flera hundratals. Men jag nöjer mig här med att ta upp grundtyperna, vilka kan vara de mest relevanta i det här sammanhanget, även om det riskerar att göra beskrivningen av respektive typ alltför summarisk och karikatyrisk.
De extraverta: 3, 7 och 8
Till de mest extraverta typerna hör Trean, Sjuan och Åttan. Trean glänser gärna i strålkastarljuset och går igång på att uppmärksammas för sina prestationer – att framstå som en framgångsrik vinnare i andras ögon ger hen status, stolthet och självförtroende. Detta medan Sjuan är den stora livsnjutaren – nöjd med sig själv, till synes bekymmerslös, positiv, entusiastisk, oftast med många lustfyllda bollar i luften samtidigt och ständigt nyfiken på nya upplevelser, platser och människor. Åttan är den självklara ledaren i sällskapet, den som utmanar och manar på andra – eller med gott mod går före själv och visar hur en slipsten ska dras, inte sällan med ilska eller en stor aptit som drivkraft. Sammantaget kan sägas att dessa tre typer får mycket uträttat, och att de därmed gör tydliga avtryck i världen – i det fysikaliska yttre, d.v.s. i framförallt de högra kvadranterna. Både vad gäller produktion och konsumtion.
De introverta: 9, 4 och 5
De mest introverta typerna huserar överst och underst i Enneagrammet: Nian, Fyran och Femman. Nian har dock något av en särställning i modellen, då hen lättast av alla typer kan känna in och förstå de andra typernas perspektiv, samtidigt som hen har lätt för att vara tillfreds – vilket kan ge ett intryck av en socialt avvaktande men ändå följsam kameleont som kan vara svår för de andra typerna att förstå sig på då Nian sällan tar tydligt parti för något eller någon. Detta medan Fyran representerar den sanna individualisten i Enneagrammet – den som mer än de andra sätter en ära i att inte vara som andra, utan i stället gärna uppskattas för att hen går sin egen väg och därigenom hittar sin unika stil eller ger prov på något nyskapande kreativt som kan vara till gagn för henne själv och kanske även andra. Och så har vi Femman, som gärna är den som observerar de andra och därför helst håller ett visst socialt avstånd för att därigenom kunna tänka och reflektera kring det som händer och sker. Bland Femmorna hittar vi således några av de mest introverta och intellektuella personerna. Sammantaget har vi här tre typer som tillsammans också gör avtryck på världen – men företrädevis i den inre genom sina insiktsfulla perspektiv, sin nyskapande kreativitet och förståelsemässiga kunskap.
De ambiverta: 1, 2 och 6
De övriga tre typerna – Ettan, Tvåan och Sexan – tillhör de mer ambivalenta/ambiverta typerna och fungerar därför inte sällan som ett nödvändigt “supportsystem” för de andra, då de sällan själva går i bräschen. Ettan kan t.ex. mycket väl stötta Treor, Sjuor och Åttor i deras extraverta upptåg i de högra kvadranterna – men endast om dessa följer Ettans inre måttstock för vad som är moraliskt rätt eller fel, alternativt bra eller dåligt kvalitativt sett. För Tvåans del handlar det på sikt främst om att ändamålet är gott för andra och att hjälpen uppmärksammas så att hen känner sig behövd och bekräftad. Detta medan för Sexans del rör det sig primärt om att lojalt utföra sin plikt gentemot en auktoritet eller grupp som ger lojalitet tillbaka. Om så inte blir fallet kan Sexan i stället plötsligt lämna skutan för att söka sig till en annan auktoritet eller grupp, eller bli den som rebelliskt gör uppror – i vissa fall rentav som upprorets ledare. Lite tillspetsat kan man kanske påstå att dessa tre typer främst har lätt för att antingen agera medlöpare eller för att avvakta med att engagera sig tills för dem “rätt” ledare och/eller grupp uppenbarar sig.
Se så, hur hänger allt ihop?
Till att börja med, tack för att du har läst så här långt! Kan bara erkänna att jag är imponerad, då denna teoretiska utvikning knappast kunde förutses efter att ha läst del 1 i denna artikeltriologi. Med det sagt hälsar jag dig välkommen till del 3, där jag ämnar knyta samman de båda första delarna för att i bästa fall bidra till en ökad förståelse för några förslag på vad som kan komma “i röret” i spåren efter coronavirusets härjningar…
Så, håll utkik på juura.se efter den tredje delen med andra ord. 😉
Slutkommentar
Beskrivningarna ovan är förstås grovt komprimerade i syfte att bara fånga några av de mest centrala dragen hos såväl integralteorin som enneagrammet, och kan därför förstås inte göra teorierna full rättvisa. Jag vill därför hänvisa den intresserade läsaren till några pålitliga källor som jag har tagit del av för egen del, vilka kan ge betydligt mer kött på benen (se Källor nedan).
Därutöver kan sägas att beskrivningarna till stor del har färgats av den historiska utvecklingen i främst västvärlden, vilket kan utgöra en rimlig kritik mot dem. Å andra sidan går det inte bortse ifrån att västvärlden alltsedan Upplysningens dagar har utgjort en drivande kraft för medvetandets evolution, oavsett vad man värderingsmässigt tycker om det. Därtill baseras inte integralteorin enkom på västerländska perspektiv, utan tvärtom har intentionen varit att knyta samman så många perspektiv som möjligt under ett och samma “paraply” vare sig perspektiven kommer från väst, öst, nord eller syd. Och vad gäller enneagrammet finns sedan länge en anknytning till de stora religionernas esoteriska läror, likväl som en koppling till modern psykologi.
Källor
Integralteorin
- Wikipedia om Ken Wilbers integralteori
- The Daily Evolver
- An Overview of Integral Theory: An All-Inclusive Framework for the 21th Century av Sean Esbjörn-Hargens
- A Brief History of Everything av Ken Wilber
Bli den förste att kommentera