Han är framgångsrik, populär, sympatisk, mycket självständig, kunnig expert, intellektuell och kvicktänkt — trots en måhända något släpig motorik. Har ett öga för såväl detaljer som helheter. Men han kan också upplevas som provokativ och lite egen, pratar nästan endast om sådant han kan mycket väl. Ser sällan folk i ögonen och tycks inte bry sig om vad andra får för intryck av honom. Har en rak och ärlig kommunikation, och tvekar inte att säga vad han tycker — omedelbart och utan omsvep. Klär sig konventionellt och något nedtonat, fåfänga tycks inte vara hans gebit.
Han för helst ett tillbakadraget liv och har sedan ung grabb känt sig mycket ensam — vilket han ger en abstrakt intellektuell förklaring till (klassresenär) — och ser ofta till att isolera sig, även i hemmet. Ägnar mycket tid åt att tänka över tillståndet i världen, vilket inte sällan föder en oro som han antingen behöver kanalisera genom att skriva, bedöva med alkohol alternativt medicin, eller bearbeta i terapi. Befinner sig således mycket i huvudet, och har måhända en relativt underutvecklad kontakt med sin egen kropp.
Jag ägnar ungefär 99 % av min vakna tid åt att oroa mig för saker. Fast nu har jag blivit så gammal, så nu orkar jag inte kröka. Skrivande och (det myckna) arbetet är också ett missbruk — ett sätt att hantera sin ångest.
Känner du igen denna kände svensk utifrån ovanstående beskrivning? Instämmer du med min analys att han till stor del ser ut att infria beskrivningen för personlighetstyp 5 i Enneagrammet? Om inte, vilken typ föreslår du i stället och varför?
(Jo, vi bör nog alla vara försiktiga med att typbestämma andra personer. Dock kan det samtidigt vara ett sätt — särskilt i början — att utveckla sina kunskaper och sin praktiska blick för det man lärt sig teoretiskt.)
Bli den förste att kommentera