Palm, A. (2014). Taktik och ledning vid brand i undermarksanläggningar: Analys av fullskaleförsök och tre verkliga händelser. Forskningsrapport 2014:2 i serien Studies in Sustainable Technology vid Mälardalens högskola.
Abstract
I denna rapport diskuteras de taktiska överväganden som kan behöva göras i samband med brand i undermarksanläggningar. Slutsatserna i rapporten grundar sig på studier av tre verkliga bränder i tunnlar, erfarenheter från händelser i Sverige samt erfarenheter från de sex olika fullskaleförsöken i Tistbrottet inom ramen för TMU-projektet.
Rapporten identifierar skillnader i det taktiska förhållningssättet vid brand i en undermarksanläggning jämfört med brand i byggnad ovan mark. Viktiga skillnader som kan påverka bedömningen är den potentiellt stora utsträckningen under mark, svårigheter att överblicka skadeplatsen, omfattande brand och rökspridning m.m. Skillnaderna leder till att det många gånger krävs en omfattande resursuppbyggnad i form av människor och materiel för att påbörja en rökdykarinsats och följa gällande arbetsmiljöregler.
De praktiska försöken i Tistbrottet visar att det både är resurskrävande och komplext att organisera en omfattande rökdykarinsats vid sträckor upp emot 150–200 meter. Försöken visar också att traditionell släckutrustning har god släckförmåga mot det brinnande testobjektet som nådde en effekt på 18 MW. De alternativa släckutrustningarna hade en varierad effekt då CAFS-systemet hade god släckeffekt men slangen var tung att dra och skärsläckaren som hade en slang som var lätt att dra men sämre släckeffekt. Tomma slangar är lätta och arbetsmomentet att lägga ut slangsystemet upplevs därför som lättare att utföra. Försöket med transportvagn för extraluft och utrustning var svårt att genomföra vid den begränsade sikt som rådde under teststräckan och behöver därför utvärderas ytterligare. En faktor som starkt begränsar en rökdykarinsats under mark är tillgången på andningsluft och den fysiska ansträngningen som det innebär att förflytta sig och sin utrustning. En annan är svårigheterna att kommunicera och organisera en rökdykarinsats med flera olika rökdykare. En möjlighet att underlätta koordination av rökdykarna kan vara att avsätta en särskild funktion (rökdykargrupp) enbart för denna arbetsuppgift.
Utifrån en genomgång av tre stycken verkliga händelser med bränder i vägtunnlar och en sammanställning av dess kritiska skadeplatsfaktorer, bedöms att en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna genomföra en effektiv räddningsinsats är en snabb och tydlig bild från skadeplatsen. En huvudinriktning för beslutsfattare vid bränder i undermarksanläggningar blir därför att prioritera denna uppgift innan räddningsenheter och personal binds vid en angreppsväg som kan visa sig vara felaktig. För att underlätta för beslutsfattare vid brand i undermarksanläggningar föreslås därför ett taktiska handlingsmönster som tar hänsyn till detta behov. Tankemönstret bör organiseras efter minnesregeln P O R T A L, som i korthet innebär: Position (Val av angreppsväg?), Omfattning (Skadans omfattning och antal drabbade?), Resurser (Vad finns tillgängligt direkt och på sikt?), Taktik (En av fem taktiska grundinriktningar?), Analys (Worst case scenario/risker? Omfallsplanering?) samt Lägesbild (Hur ser situationen ut just nu?)
Bli den förste att kommentera