Välfärdsektorn, en arena för makt och motstånd

Andersson, M. (2014). Välfärdsektorn, en arena för makt och motstånd: Studier av sjukvård och hemtjänst. Doktorsavhandling i företagsekonomi vid Mälardalens högskola.

Abstract

Det finns idag ett ökat intresse inom forskningen för den konkreta praktiken inom organisationer, vilket får konsekvenser för förståelsen av hur verksamhetsstyrning går till. Vid införandet av ett nytt styrideal sker detta i en organisatorisk och socialt inbäddad praktik, där det redan finns etablerade ”ta-för-givet” antaganden om vad som är rätt och riktigt, bra eller dåligt handlande. Styrning kan ses som ett samspel mellan strukturer (makronivå) och aktörer (mikronivå) och där strukturen såväl vägleder som begränsar aktörernas handlande. Jag kan dock visa att aktörer försöker och vill göra annorlunda, vilket innebär att de inte alltid utgör ett redskap i den styrandes hand. Avhandlingens teoretiska utgångspunkter bygger dels på Giddens struktureringsteori och det dialektiska förhållandet mellan struktur och aktör, dels på nyinstitutionell teori som bidrar med insikter om att aktörers agerande och meningsskapande även formas och påverkas av bredare institutionella influenser.

Det empiriska materialet i avhandlingen utgörs av två studier; ett interorganisatoriskt vårdkedjeprojekt och en studie inom hemtjänsten. Båda studierna har genomförts som fallstudier där kvalitativa intervjuer, observationer och olika officiella dokument använts.  I vårdkedjeprojektet är syftet att bidra med kunskaper kring hur ett förändringsarbete har bedrivits för att främja utvecklingen av en gränslös vårdkedja mellan olika vårdaktörer.  I hemtjänststudien undersöks hur samspelet mellan aktör och struktur tar sig uttryck vid tre kritiska händelser, där strukturen i form av ett ekonomiskt administrativt ideal anger ramar och villkor för hur arbetet skall utföras.

Inom hemtjänstenheterna finns etablerad kunskap och rutiner, som bygger på ett omsorgsideal.  Det ekonomiskt administrativa idealet utgår från ett hierarkiskt perspektiv där mål och mätetal kopplas till budgetar, aktiviteter och standarder och där beslutsfattandet är frikopplat från själva utförandet av arbetet. Genom denna särkoppling kan arbetet tydligare mätas, övervakas och effektiviseras och på så sätt hålla aktörerna ansvariga för sina handlingar och uppnådda resultat.  Aktörerna ses som kuggar i ett maskineri snarare än som insiktsfulla och engagerade i den sociala strukturen.  De tilldelas därför en undanskymd plats i det ramverk som det ekonomiskt administrativa idealet innebär. Detta ideal utgör en hörnsten i det som kallas för New Public Management (NPM) och som har det privata näringslivet som förebild vad gäller ledning, styrning och kontroll av en verksamhet. Jag kan dock visa att de lokala aktörerna kan handla annorlunda och uppvisa motstånd i interaktionerna med sina överordnade, de är inte så passiva som idealet utgår från.  Men då aktörerna inte har en absolut frihet att agera som de vill kommer de ändå att begränsas av den auktoritativa makten eftersom det är den som avgör vilka resurser som verksamheten tilldelas.