Förutom att jag måste sortera bort rätt mycket av Paul McKenna’s sätt att vara när jag emellanåt ser på hans program så ser jag ändå till att snappa upp en del guldkorn. Jag har lite svårt för den ”hurtighet” som dominerar hans beteende – vilket i sig å andra sidan förmodligen kan ha en oerhört stark inverkan på de klienter som han ger sig i kast med att ”bota” från diverse mentala blockeringar. Men som sagt, jag ser till att sortera och jag hittar emellanåt ganska värdefulla gosaker.
Senaste programmet med honom som jag såg handlade om viktminskning, där han i seminarieform ”gruppbehandlade” en publik bestående av framför allt överviktiga kvinnor (i varje fall i deras eget tycke). Och då snappade jag något av det viktigaste som han hade att förtälja, och det var att man skulle äta när man känner sig hungrig – alltså oavset tidpunkt på dygnet – men också att man bör ”stänga av” vårt så dominerande synsinne medan man tuggar maten. (Jag har själv ägnat just synsinnet en hel del funderingar under min rehabilitering, exempelvis här och här).
Faktiskt kan jag – efter att ha testat detta under några dagar tillsammans med sonen – konstatera åtminstone två effekter:
- För det första så smakar maten mer, dvs de olika smakerna framträder tydligare!
- Jag äter mindre mat, eftersom jag lättare känner av att jag är mätt.
Vilket är välbehövligt, för jag har som en ständig (o)vana att backa om. Men när jag för en gångs skull vägde mig, på Universeum i Göteborg för en dryg vecka sedan, och konstaterade att det stod 82 kg på vågen så började jag fundera lite granna… Har aldrig vägt så mycket förut, men det märkliga var att jag ändå känner mig relativt smidig – vilket jag aldrig tidigare gjort när jag vägt ikring eller över 80 kg. Nå, hur som helst, det fick mig i varje fall att fundera över vikten…
Vore intressant att veta om det är någon mer som har testat detta?
Kan nu konstatera att den häringa metoden oxå hjälper mig att slappna av 🙂 ! Framför allt märker jag det på andningen, som när smakämnena frigörs i munnen omdelbart ”sjunker ned” i magen istället för den där stressade bröstandningen…
Hehe, kan bli spännande att se vad du säger om detta efter att ha testat 🙂 . Jag ska förnixen tillägga att man också känner hur lite vissa saker smakar egentligen, t ex mycket av de grönsaker och den frukt man köper ute i handeln smakar relativt lite. Kunde vara en intressant erfarenhet att äta t ex solmogna tomater å paprikor, för att inte tala om bananer o äpplen till exempel…
Det är nog inte så konstigt egentligen…ögat vill ju oftast ha mer än magen…och om man inte ser all god mat så blir det fokus på när det är dags att sluta, man vill inte ha bara det där lilla…och den biten oxå. Jag ska prova!