Så har ännu en milstolpe nåtts i min rehabilitering. 🙂 Hade mitt avslutande möte med min ansvarige läkare på Enheten för Psykosomatisk Medicin i förmiddags, i vilket vi kunde konstatera att jag gjort en rätt rejäl resa under det år som jag varit inskriven i verksamheten:
- Koncentrationsförmågan har återkommit i samma takt som den där remarkabla tröttheten hemsöker mig alltmera sällan. Jämfört med ett år sen så kunde jag nu under en timmes tid föra ett samtal – trots en viss bakfylla 😉 och sömnbrist därtill — utan att mattas av och ”droppa av” mentalt efter ca 15–20 minuter, så som det var för ett år sedan.
- Jag har en bättre relation till mina känslor, då jag inte undertrycker dem lika mycket som tidigare. Istället låter jag dem få följa med varthelst jag beger mig, även om det handlar om rädslor eller rent av skräck.
- Yrseln hemsöker mig också den väldigt, väldigt sällan numera och då endast när jag har gjort mig väldigt ”förtjänt” av den — d.v.s. sträckt mig alltför långt ansträngningsmässigt.
Ja, i stora drag var det ungefär så som summeringen såg ut. Och jag kände ingen som helst sorg över att året på EPM nu var över, utan att jag kände mig ”klar”. Gött mos, med andra ord! 🙂
Tack för det, malve 🙂 ! Och ja, kul med smilisar ju 😀 !
Ja, jag fick till en smilie 😀
Grattis! Bra jobbat! Och god fortsättning 😀
Glöm inte bort att belöna dej själv!