Många par som kommer till parterapi kan vinna på att förstå innebörderna av olika personlighetstyper enligt MBTI. Den största förjänsten kan dock vara om terapeuten också är insatt i MBTI, vilket kan underlätta för vederbörande att förhålla sig neutral mellan parterna. Oavsett om det terapeutiska målet är att utveckla, bibehålla eller på ett bra sätt avsluta en relation kan båda parter komma ut ur det med en känsla av att ha blivit ömsesidigt förstådda, bekräftade och kapabla att fungera både som individer och i relation till varandra.
All information utifrån personlighetstyper som hänsyftar på individer kan komma till nytta oavsett typen av relation — hetero- eller homosexuella relationer, relationer mellan föräldrar och vuxna barn, mellan vuxna syskon, eller mellan kollegor på en arbetsplats. Informationen om de olika personlighetstyperna kan användas för att förklara och utjämna ett pars felaktiga antaganden, misstolkningar och missförstånd av varandra.
En avgörande del i terapin kan vara att utifrån de olika typerna kunna “översätta” individernas ord och beteenden gentemot varandra. En sådan “översättning” visar sig nästan alltid uppenbart nödvändig. Exempelvis kan en man som har en preferens för känsla (F) klaga på att hans fru (med preferens för tänkande, T) endast sporadiskt ger honom komplimanger, och då endast om han direkt frågar henne vad hon tycker. Terapeuten kan då förklara för hustrun att hennes man inte tar hennes godkännande för givet, så som hon antar att han gör, utan behöver höra henne säga det — att han inte antar att “hälsan tiger still”, så som hon gör. Terapeuten kan också förklara för mannen att det är naturligt för en tänkande typ — med preferens för att uppmärksamma det som är “galet” eller ologiskt — att endast kommentera när något inte är i linje med logik och att för vederbörande kan det upplevas som överflödigt eller rent av nedsättande att uppmärksamma det som “bara är”.
En klok parterapeut kan både lägga märke till och förvänta sig olika personlighetstypers inflytande över de missförstånd som uppstår då paret beskriver vad som är otillfredsställande och problematiskt i deras relation. Detta inträffar ofta innan paret har fått ta del av och har genomfört MBTI-test, vilket gör det lämpligt för terapeuten att utveckla och använda sig av vardagsspråkliga termer inför men också vid diskussioner om skillnader mellan personlighetstyper.
Kanske är en hustru förvirrad och stressad över att hennes man säger att han känner sig oälskad och ger som bevis att hustrun går in på rummet och läser det första hon gör när hon kommer hem från jobbet. En vuxen dotter kanske ser sin mor som konstant kritisk och missnöjd, medan modern säger att hon har den största respekt för sin dotters förmåga och förstår inte hur dottern kan tolka varje anmärkning och åsikt som kritik. Det är vanligt i parterapi att höra uttryck som “Men det har jag aldrig sagt” eller “Det var inte vad jag menade” eller “Jag vet varför du egentligen gjorde så” eller “Du gör/säger alltid så…” eller “Jag har aldrig…” och ett flertal andra varianter på samma tema, vilket kan vara uttryck för att parterna verkligen har försökt att att ärligen höra och skapa förståelse för varandra men misslyckats. Skillnader mellan personlighetstyper är sällan den enda källan till sådana meningsskiljaktigheter, men utgör nästan alltid en bidragande faktor. Att ta itu med missförstånd utifrån skillnader mellan personlighetstyper kan vara ett steg i att hantera relationsmässiga missuppfattningar som kommer ur en bred repertoar utifrån personernas historia, tillika andra faktorer.
En effektiv metod att identifiera några av källorna till typrelaterad inverkan är att be parterna att besvara var sitt MBTI-test två gånger: Första gången för sin egen del, andra gången för att fånga hur vederbörande tror att den andra parten har svarat i det första testet. Att förstå de praktiska innebörderna av skillnader mellan personlighetstyper kan utifrån det hjälpa par att bättre tolka ord och handlingar utifrån den andra personens perspektiv. Det är här terapeutens förmåga att hjälpa till med “översättningen” blir central.
Antag dock att en person ser den andra parten som en betydligt annorlunda personlighetstyp än vad vederbörande har bekräftat i det första testet. Då kan det finnas en djup och komplex tolkningsproblematik inom relationen, vilket går utöver skillnaden mellan olika personlighetstyper. Om din bild av någon avviker till stor del från vederbörandes självbild är det mycket troligt att du kommer att missförstå den andres värderingar, motiv, styrkor och sårbarhet. Antag t.ex. att Henrik tror att hans fru Sanna har en extravert preferens precis som han har, när hon i själva verket föredrar introversion. Hon klagar enträget på att Henrik så ofta bjuder in folk på middagar och så ofta tillfrågar vänner om de vill följa med på semesterresor. Om Henrik utgår ifrån att Sanna är precis som han kommer hans slutsats förmodligen vara att hon inte tycker om vännerna. Förklarar då Sanna att hon behöver mer tid i ensamhet och därför föredrar att de två ska vara ensamma tillsammans, kan det hela förvärras av att Henrik tolkar hennes utsagor som en ursäkt och ett förnekande av Sannas sanna känslor.
Något som också kan leda par på avvägar är de förståeliga men felaktiga antaganden som de kan göra om varandras personlighetstyper. En känslodominerad (F) man kan t.ex. på ett korrekt sätt upptäcka att hans fru också har en kännande personlighetstyp och antar därför att hon har precis samma kvaliteter kopplade till denna preferens som han har. Men i ett MBTI II-test (om detta finns att läsa om här) visar sig hustrun vara av typen kritiskt kännande, vilket lätt bidrar till att hon tar för vana att tillrättavisa sin man och påtala hans brister i sina försök att hjälpa honom. Mannen kan då förstås lätt anta att hon inte tycker om honom och inte heller älskar honom. Att då tillsammans granska parets MBTI II-testresultat kan vara ett sätt för parterna att skapa större förståelse för varandras olikheter, som finns där trots att de initialt alltså kan ha framstått som tämligen lika i MBTI I-testet.
Källa: Quenk, N.L. (2009:140-143). Essentials of Myers-Briggs Type Indicator Assessment.
Bli den förste att kommentera