Så har tanken dimpt ned igen — för vilken gång i ordningen? — om att åter sprätta liv i den häringa bloggen…
Varför det, kan man undra. Jag vet inte, kan man svara. Jag har väl inget att berätta som kan intressera någon annan? Å andra sidan, måste man ha det? Ska fundera på saken en stund och ber om att få återkomma. Måste fånga fatt på några intressanta teman först, annars kommer jag snart nog att tröttna.
Å andra sidan… eller tredje? … så vore det väl själva den om det inte ginge hitta på något att skriva om. För trots allt känns det som om jag behöver någon plattform för lite mer utvecklade tankar än de som yttras på t.ex. Facebook eller Twitter — båda käns som ”online-SMS” och det är inte riktigt mitt rätta element. Visst kan det finnas en tjusning med dessa korta meddelanden, där varje mening kan tolkas på så många olika vis, men det är också en ständig källa till förvirring av just den anledningen. Jag tror att det är därför som det känns fel för min del. Även om också jag tjusas av lättillgängligheten som en mobiltelefon kan erbjuda.
Nåväl, under ytan döljer sig väl också någon slags ambition om att byta inriktning på bloggen, som genom åren har dominerats av min rehabilitering efter ”väggen” för lite drygt sju år sedan. Det vore skoj att ha annat att skriva om, även om jag förstås har mått bra de gånger då vänliga bloggläsare har hört av sig för att meddela att de har haft glädje/nytta av det jag har skrivit. Det får ni gärna fortsätta med 🙂 .
Bli den förste att kommentera