Arggghhh, attans håsikens anåda… Nu har hälsporren på vänsterfoten återkommit med full kraft, till och med något värre än i vintras/våras. 🙁 Misstänker att löpningen för drygt en vecka sen, allt promenixande i Gbg och sedan en halvmilspromenix med grabben i Mullsjös elljusspår i förra veckan var det som utlöste det denna gång… Försökte spela lite fotboll igår kväll med grabben, med tjockbottnade Ecco-skor med specialinlägg för just hälsporre och efter att ha smetat in foten med Voltaren, å det tycks jag få betala priset för idag då… Det är som om jag får en elstöt upp genom foten så fort jag försöker stödja på den 🙁 … Har nu i varje fall smetat in med mera Voltaren å haltar omkring här med innetofflorna på…
Hmm, ser således ut att bli en i någon mån handikappad innedag för min del för idag vägrar jag bara uträtta några ärenden som innefattar fotgång utomhus… Blir väl till att försöka piska barnen så smått att uträtta ev ärenden som behöver göras… Blir inte lätt, men försöka duger… Blähhh!
Å andra sidan kan jag stoltsera med att jag nu är inne på fjärde dagen utan nagelbitning (första dagen var i lördags), något som jag ägnat mig frenetiskt åt ända sedan barnsben dessvärre… Det har även gått ”i arv” till dotran, så det är verkligen ett litet gissel i vår familj.
Nå, hittills har abstinensen varit helt obefintlig — nästan som när jag slutade röka för typ 15 år sen 🙂 . Jag har dock även tidigare lyckats sluta en gång, å det har varit i anslutning till semestern… Antar att jag lyckas stressa av mig tillräckligt under somrarna numera så det är därför det har funkat… Gör en rejäl satsning på det i år igen, och uppmanar glatt barnen att piska mig på fingrarna så fort de ser en antydan till nagelbitning… Blir nästan som Cesar Millan när han rehabiliterar hundar i ”Mannen som talar med hundar” 😉 … Men män är ju djur, så det bör nog funka 😀 . Ska försöka komma ihåg att även uppmana kärestan att göra detsamma, även om hon gärna ägnar sig åt det helt utan minsta uppmuntran 😉 !
För den som själv inte är drabbad av denna ”åkomma”, men som kanske har eller har haft andra onyttiga beroenden, vet jag att berätta att just nagelbitning nog är nåt av det svåraste man kan ge sig på att sluta med… Njae, sluta kan väl de flesta men hur bär man sig åt att inte börja igen – i synnerhet om man som jag ägnat sig åt det i snart 40 år?! Naglarna finns ju där tillgängliga varje ögonblick av ens liv å alldeles gratis är det dessutom, detta tveksamma ”nöje”…
Jag slutade bita på naglarna när jag började fixa till dom med nagellack och så. Fast det kanske inte är något bra tips för dej ;-). Annars finns ju stopp o väx att pensla på. Smakar apa. Lycka till!
Hehe, ja, inte tänker man på det när det väl beger sig inte 😉 🙁
Och det värsta är att man kommer på det EFTER att man bitit nageln!