…kanske rent av det allra sista semesterintrycket kommer här från Linköpings Motorstadion där andra dagen av MHCK’s (ursäkta, men den hemsidan ser bara för #¤%&£ ut — sannolikt uformat på sent 1800-tal?) — 41-årsrace (hyvää 1965 😉 ) gick av stapeln igår söndag. Ett evenemang som inkluderade Roadracing, Motorcross, Speedway och Trial. I år med temat svenska motorcyklar.
På en överdådigt soldränkt motorstadion fick vi bitvis se riktigt roliga bataljer. Svårt att rangordna vilka som var roligast, men det inleddes i varje fall i 50 cc-klassen (!) med en fajt mellan tysken #4 Harald Schlosser (på en Kreidler Van Veen ED -79) och norrmannen #29 Tom Dulin Leret (Kreidler GP -73). Även om det inte var någon topplacering som kampen gällde, var fajten intensiv varv efter varv efter varv (de körde 10 varv) där det inte skilde många millimeter mellan hojarna någon gång oavsett var på banan de för tillfället befann sig. Med bara ett par varv kvar var det så dags för varvning och det bar sig inte bättre än att båda kombattanterna tänkt sig att varva den långsammare föraren på var sin sida om denne samtidigt! Ett företag som Leret lyckades något bättre med då denne tog innerspåret, något före tysken, i sista långa svepande högerkurvan före start- och målrakan… Vilket renderade i att den varvade föraren, som sig bör kanske, reagerade med att låta sin hoj gå ut ur kurvan i ett något vidare spår… Och höll att smälla ihop med Schlosser som då alltså hade valt detta yttre spår att köra om i :-/, och således tappade viktig mark mot norrmannen… Vilket alltså var ungefär vad Leret behövde för att få till en lucka som snabbt växte, och jag är i skrivande stund osäker på om Schlosser över huvud lyckades ta sig i mål…? Kanske han lackade ur…?
Nästa kamp var väl egentligen ingen kamp i samma bemärkelse, men den utspelade sig i varje fall i 500 cc-klassen (t.o.m årsmodell -72). Norrmannen #4 Odd Gunnar Moe, på sin gula Seeley G50, tog snabbt kommandot och körde — om uttrycket ursäktas — sk*iten ur all konkurrens. Den ende som i någon mån kunde hänga på var #14 Lars Lindman (Morani/Honda). Den norska gula faran for som en furie varv efter varv, ända tills två varv återstod då plötsligt ett rökmoln bolmade upp från T4-kurvan och sedan var den dagen gjord för honom… Först när det var dags för nästa race, det sista för dagen, förstod vi att det var en sprängd motor som var upphovet till rökmolnet. Detta eftersom en oljesanering sinkade starten för nästa race… Så en tämligen behaglig vinst för #14 med andra ord, tillika en troligen mycket besviken norrman på flaket till kärran som tog honom och hojen in i depå…
Sista racet för dagen var i 750 cc-klassen (t.o.m årsmodell -72) — och, ja, det blev nog den största höjdpunkten trots allt :D! En total framgång för #4 Hasse Gustafsson (på en Ducati -72), som länge länge bevakade sin 3:e plats i täten innan han slog till i samband med varvning och visade var skåpet skulle stå! Vann en behändig seger småningom — säkerligen snopet för främst #6 Geir Jacobsen (?) (på en Triumph), som länge hade kommandot.
Således en härlig avslutning på en kanske något för solig dag, då undertecknad drog på sig såväl kräfthy som huvudvärk… Men det är smällar man får ta… 🙂
Bli den förste att kommentera