Pengafrustration…

Phui! 🙁 Vad less jag är på att ha taskig ekonomi — i egenskap av umgängesförälder, arbetslös akademiker och därtill utbränd. Räknade snart efter att jag är inne på sjunde året med en ekonomi som inte har repat sig och stapplat sig upp till en hyfsad nivå. Allra värst var det väl under studietiden 2000–2002 då jag sannolikt levde en bra bit under existensminimum. Var lyckligt lottad som fick en amanunestjänst vårterminen 2003, då jag trots den usla lönen ändå lyckades skrapa ihop tillräckligt för att såväl köpa ny dator som en något bättre begagnad bil. Båda ungefär lika oundgängliga för den som pluggar och därtill har barn, dessutom med ett distansförhållande.

Dessvärre var det väl det extrajobbet, utöver heltidspluggandet, som lade grunden till att jag i början av 2005 gick in i väggen. 🙁 Det är  sånt man förstår efteråt, dessvärre, eftersom några uppenbara direkta kopplingar inte finns. Jag hade ju avslutat mina studier under våren 2004, tillika min tjänst som amanuens, och tagit ett heltdisjobb fr.o.m. augusti 2004. Och ÄNTLIGEN ett jobb med dräglig lön! 🙂 MEN, med skulder till Försäkringskassan tillika skulder till CSN, så inte blev marginalerna särdels mycket större inte… Var nog ungefär lika frustrerad då som nu…

Och nu då: Arbetslös p.g.a. att jag gick in i väggen 2005, med en nettoinkoms om strax under 10 000 kr. Gud bevars att jag hann betala av FK-skulden, men det känns tungt med de nästan 1500 kr i CSN-skuld jag betalar varje månad ändå :(. Lägg därtill en hyra om 5 000, så förstår vem som helst att kassan är mer än mager… Å under hela tiden sen separationen från barnens mor (1999) så kan man som umgängesförälder se sig om i stjärnona efter såväl barnbidrag som barntillägg i bostadsbidraget…

Blä, jag slutar skriva nu… Var bara tvungen att få häva ur mig lite…