Jag insjuknade i akut utmattningssyndrom i januari 2005. De senaste femton åren har inneburit en lång rehabiliteringsprocess för att så väl som möjligt försöka återställa framför allt minnnes- och koncentrationsförmågan och därigenom minska min stresskänslighet. Den verktygslåda som jag har undersökt och tillämpat har framför allt handlat om olika meditations- och kroppsliga övningar, samt i lämpliga mediciners frånvaro (utöver B12) om kosttillskott som exempelvis omega 3, ginko biloba och CBD-olja (d.v.s. medicinsk cannabis). Alla har fungerat bra — på kort sikt men inte på lång. Av en händelse googlade jag mig för en tid sedan fram till information om fettsyran lecitin, och bestämde mig slutningen för att beställa hem en burk. Efter alla tidigare försök med olika preparat kunde jag då aldrig ana att just denna substans skulle ha en så snabb och verksam effekt på mig! Därför tänker jag att det finns goda skäl för mig att dokumentera dessa effekter – därav denna första rapport.
Ja, som sagt, hittills har jag provat en god del metoder och substanser genom åren för att försöka få rätsida på den kognitiva förvirring och “hjärndimma” som är förknippad med en nedsatt minnesförmåga – både när det gäller lagring och hämtning av minnen – samt för att kunna fokusera och sovra all den yttre stimuli som strömmar emot mig och för att få tillbaka energin och lusten till initiativ. En förmåga som är ytterst central och därför kritisk för att över huvud taget kunna känna sig som en deltagare i dagens snabba informations-, kunskaps- och ett alltmer pragmatiskt samhälle som till stor del står och faller med individens förmåga. För den som någonsin har drabbats av stora begränsningar i den bemärkelsen kan det framstå som särdeles tydligt hur vi går runt på denna jord och i synnerhet prioriterar minnet – vi är i väldigt hög grad minnesvarelser för varann!
Nå, och hur som helst. Jag har för (o)vana att spåna iväg lite för långt och alltför grundligt när jag inleder ett nytt tema att skriva om och därför tappa ork, lust och momentum för att ro sådana inlägg i hamn inom rimlig tid. De tenderar således att bli tidsslukande hål och surdegar. Så jag tar mig denna gång friheten att nu skjuta in mig på det mest väsentliga vad gäller mitt påbörjade intag av lecitin, i stället för att ytterligare dröja kvar vid bakgrundsförhållanden i stort och smått.
Så har jag påverkats hittills
Förväntningarna var som sagt inte så högt ställda. Jag intog den första (hästpillerstora!, som trots det var lätt att svälja) kapseln i samband med frukosten för ca tre veckor sedan, men redan under eftermiddagen började jag känna av ett slags skifte i medvetandet. Ett skifte som blev än mer påtagligt under kvällen. Undvek dock att dra några vidare växlar på det – min vana trogen att inte dra förhastade slutsatser – då det likaväl hade kunnat vara ett tillfälligt sammanträffande. Men trots att skiftet kom smygande så var det tillräckligt noterbart för att få mig att medvetet tänka att om det fortfarande skulle komma att sitta i lika påtagligt nästkommande kväll, ja, då måste det bara ha med lecitinet att göra. Det satt inte i nästa kväll – det hade blivit än mer påtagligt.
Som vanligt kan det ibland vara svårt att förmedla inre upplevelser på ett sådant sätt att de förstås på djupet av andra, men jag gör dock här ett försök därtill. Det var som om medvetandet öppnades upp på en konstant vid gavel, vilket innebar att alla svängningar i graden av vakenhet och humör under dygnets vakna timmar försvann. Det blev således som en konstant förhöjd vakenhet, en hypervakenhet, och detta spillde över på förmågan att både lagra och återhämta minnen. Även om minnena måhända inte lagrades/hämtades effektivare än tidigare, så påverkades den kognitiva processen för att hantera minnen på ett klart positivt sätt – i synnerhet vad gäller upplevelsen av hur mycket energi som gick åt för att göra det. Plötsligt upplevde jag att det blev så mycket enklare, så mycket naturligare, så mycket mer av “mitt gamla, spontana jag” som kom fram. Ja, lite grann som en psykologisk resa bakåt i tiden, med andra ord. Till tiden före utmattningssyndromet – och ännu längre tillbaks än så!
Nattsömnen påverkades dock en aning negativt de första 2–3 nätterna, då jag var så klarvaken när jag gick och lade mig – trots att jag lade mig 1–1,5 senare än vanligt. Så dels sov jag kortare tid, eftersom jag vaknade den sedvanliga tiden morgonen därpå, och dels tog jag längre tid på mig att falla in i sömnen. Men därefter kom sömntåget allt tydligare på kvällarna och det blev därför allt lättare att passa dem – samtidigt som sömnkvalitén förbättrades påtagligt. Detta mönster hänger fortfarande i, ca 2,5 vecka senare. ? ? Och råkar jag vakna till under natten så dröjer det inte länge förrän jag somnar om. De sedvanliga stressdepressiva tankekarusellerna vid sådana uppvak lyser dessutom nästan helt med sin frånvaro, vilket jag uppskattar högt! ??
Förutom de mentala bitarna enligt ovan så har faktisikt lecitinet även haft positiv inverkan på kroppen. Normalt har jag mer eller mindre stela eller ömma leder och muskler lite runtom i kroppen p.g.a. den reumatiska Bechterew-sjukdom (idag kallad ankyloserande spondylit), som jag har dragits med sedan tidigt 1990-tal. De senaste två veckorna har jag dock känt mig ovanligt smärtfri, smidig och stark. Att dessutom kunna vakna på morgonen efter att ha sovit i ca 7 timmar utan stelhet/smärta i ryggen är en väldigt speciell ynnest som jag tidigare bara har upplevt efter att ha pillrat i mig antiinflammatoriska preparat (som antingen på sikt är dåliga för magen eller ger ökat blodtryck). Om jag inte missminner mig så kunde även CBD-oljan ha den effekten, i varje fall i början. Jag säger bara Wow! ??
Sammanfattningsvis
Summa summarum känner jag mig så här långt överraskande positiv till lecitinets påverkan på min livskvalité. Det blir spännande att se vad jag tycker i min nästa uppföljande rapport om några veckor. ?
Information om lecitin
Nedan följer en kort film om lecitinets positiva effekter. Då det handlar om ett kosttillskott så är det som vanligt ganska oklart hurpass strikt vetenskapliga dessa rön är. Men de är i varje fall av mer positiv karaktär än det besked jag senast fick från sjukvården för ett par veckor sedan angående min förfrågan om medicinsk icke SSRI-baserad behandling:
Jag har diskuterat med de andra läkarna här på vårdcentralen och vi ser inte att det finns någon behandling som vi kan erbjuda dig på vårdcentralen i nuläget. Man får se dina symptom som restsymptom efter ditt utmattningssyndrom. Om dina symptom skulle förvärras får du så klart återkomma.
Men nu över till andra besked. 🙂
Bli den förste att kommentera