Allt fler sjukskriver sig på grund av stress och utmattning. Ökningen har varit kraftig de senaste åren. Och utmattningssyndrom ger mätbara hjärnskador. Det visar en doktorsavhandling av Agneta Sandström, forskare och psykolog vid Östersunds rehabiliteringscentrum Remonthagen. Hon anser att “management-kulturen” måste bort från familjelivet.
Utbrändhet eller utmattningssyndrom drabbar allt fler, och att det är något som ger mätbara hjärnskador visar Agneta Sandström i sin avhandling som kom för några år sedan. Hon var en av de första svenska forskarna att kunna visa det. När hon lade fram sin avhandling var resultaten kontroversiella. Sedan dess har synen förändrats, men bara delvis och fortfarande finns mycket kvar att göra när det gäller att kartlägga syndromet och att förbättra rehabiliteringen, anser Agneta Sandström.
Koncentrationsproblem
Agneta Sandströms avhandling grundas på tre studier. Den första gjordes år 2000 och omfattade 67 kvinnliga patienter som hade sökt vård för utbrändhet. De var välutbildade och högpresterande, och samtliga upplevde att de hade fått stora problem med minne och koncentration.
De tyckte att det var det stora problemet för dem — att klara arbetet. Det var det vi började med. Finns det några minnestörningar här? undrade vi.
Flera neuropsykologiska tester följde, där man undersökte minnesfunktionen och förmågan att kunna koncentrera sig.
Det vi hittade då var att många av de här patienterna hade väldigt bra resultat på många tester. Men de hade också specifika nedsättningar, vilka omfattade förmågan att planera och mer komplexa arbetsminnen som ställer stora krav på frontalloberna. Det var inte så att de hade en massa olika problem, utan det fanns ett mönster.
De neuropsykologiska testerna visade således att här fanns en funktionsnedsättning, det var inte bara en upplevelse som patienterna hade.
Kortisol och hippocampus
I den andra studien fördjupades undersökningen och en rad tester genomfördes. Bland annat mättes hormonet kortisol och hur hjärnan svarar på det. Detta bland annat för att kunna jämföra med depressionspatienter. Kortisol är ett hormon som är aktivitetshöjande och utsöndras vid stress. Testerna från den första studien upprepades också med den nya patientgruppen, och resultaten blev de samma.
Sedan mättes strukturen i hippocampus, som är en del i hjärnan som spelar stor roll för korttidsminnet. Dess volym krymper vid depression, vet man sedan tidigare. Men hos patienter med utmattningssyndrom hittades inget krympt hippocampus. Dock kunde forskarna se en kognitiv nedsättning och att det fanns ett mönster i kortisolutsöndringen som skiljde sig från friska personer.
Svårigheter med planering och exekutiva förmågor
I den tredje och sista studien som gjordes hade forskarna två kontrollgrupper: en frisk grupp och en grupp med patienter som nyligen insjuknat i depression. Dessa båda grupper jämfördes med gruppen av patienter med utmattningssyndrom. Samtliga fick göra en minnestest i en magnetkamera, som visade att gruppen med utmattningssyndrom hade sänkt aktivitet i de delarna av hjärnan som hade med planering och exekutiva förmågor att göra. Detta yttrade sig som att de blev lätt distraherade.
Det patienterna hade rapporterat att de upplevde, det kunde vi se i neuropsykologiska test och också se i de områden vi vet är inblandade i de här uppgifterna. Där kunde vi se en sänkt aktivitet hos dem som hade utmattningssyndrom, men inte hos depressionspatienterna och inte hos de friska.
Svårt att planera
Patienterna hade mycket goda resultat på vanliga intelligenstest. Sämre gick det dock när de behövde använda höger hjärnhalva mer, då det krävdes mer planering, uthållighet och fokus. Deras procedurminne var däremot bra. De kunde till exempel köra bil bra, eftersom det var inlärt sedan länge. Däremot hade de problem med sådant som att laga och bjuda på en trerättersmiddag, vilket kräver en mer exekutiv förmåga.
Det som studien slog fast var att patienterna hade — precis som de själva upplevt — en nedsättning av de kognitiva förmågorna: problem med minne, uppmärksamhet och koncentration. Och att patienterna med utmattningssyndrom skiljde sig från “vanliga” depressionpatienter. De med utmattningssyndrom hade mätbara hjärnskador.
Ja, jag kallar det hjärnskador, mätbara förändringar i hjärnan.
Rehabiliteringen — en lång resa
När det gäller behandling har den som drabbats av utmattningssyndrom en lång rehabilitering framför sig.
Men man kan ha väldigt svåra hjärnskador och ändå återhämta sig, om man ger hjärnan chansen att reparera sig. Så visst kan man bli bättre, men många har en lång resa framför sig och många upplever att de aldrig blir helt återställda.
Vid rehabilitering är det viktigt att komma ihåg att patienter med utmattningssyndrom inte ska behandlas på samma sätt som depressionspatienter. Psykofarmaka, s.k. lyckopiller, fungerar inte lika bra som medicin för dem, till exempel. Det som behövs är förändringar i arbetsmiljön, för det är ofta där en stor del av stressen uppstår. Arbetsuppgifterna måste exempelvis vara väl avgränsade. Den med utmattningssyndrom måste känna att hen har kontroll över sin situation och uppleva trygghet på arbetsplatsen. Öppna kontorslandskap bör undvikas. Men det behövs också förändringar utanför jobbet, med familjeliv och på fritiden.
Få bort ”management-kulturen”
Återhämtning och fysisk träning samt att vara ute i naturen och få dagsljus är viktiga delar för att återhämta sig. Dessutom måste man få bort vad Agneta Sandström kallar “management-kulturen” från familjelivet:
Vi sköter ju våra familjer som vi sköter företag. Det ska vara effektivt, man ska fylla dagen med viktiga saker. Barnen ska lära sig saker, träna, åka hit och dit. Vi har väldigt lite tid i våra liv där vi bara sitter och pratar eller inte gör någonting, det försvinner mer och mer ut ur våra liv. Vi ska fylla varje timme med något meningsfullt, och har väldigt konstig uppfattning om vad som är meningsfullt.
Rehabiliteringen måste lyftas upp från att enbart ses som ett problem på individnivå till samhällsnivå. Hur ska samhället se ut för att människor ska orka jobba tills de är 65 år? Det är en politisk fråga på samhällsnivå.
Bli den förste att kommentera