Fundamental tillit är själens sätt att känna in en fundamental lag hos verkligheten; det faktum att vår upplevelse av att existera som en separat och isolerad enhet är falsk, att vårt egos erfarenhet av isolering och hjälplöshet är en illusion baserad på identifikation med världens fysiska manifestationer. Att känna att vi alla är en del av en verklighet betyder att vår sanna natur inte är definierad utifrån egots erfarenheter eller vår fysiska kropp, och kan inte i grunden skadas eller förintas. Om den individuella själen står i kontakt med den icke-separerade verkligheten kommer själen att reflektera detta tillstånd genom att fungera på ett sätt som uttrycker vetskapen om detta. De flesta har inte särskilt mycket av den Fundamentala tilliten; de känner att det är okej att ha tillit i vissa situationer och i andra inte. Särskilda omständigheter måste således vara vid handen för att de ska känna tillit. Den sortens tillit är inte en medfödd tillit i livet, utan en villkorad tillit. När Fundamental tillit dominerar så genomsyrar den däremot allt i livet.
Var och en av oss har till viss del en Fundamental tillit; det är ingenting som vi antingen har eller är utan. Utan den skulle vi inte fungera, och det manifesteras varje dag i vårt liv. Exempelvis, såvida vi inte är blinda, litar vi på att om våra ögon är öppna så kommer vi att se. När vi går och lägger oss på kvällen så utgår vi från att vi kommer att vakna nästa morgon. Det är således en så pass grundläggande orientering hos oss att det är svårt att ens kalla det en tillit; vi tar den helt enkelt för given.
Fundamental tillit är ett inneboende tillstånd för själen. Vår själ har Fundamental tillit, liksom vårt skelett innehåller kalcium. Så fundamental är den, så grundläggande för själen. Den är bortom icke-konceptuell; den är inte ens en upplevelse. I stället ger den våra upplevelser en känsla av lätthet, av trygghet och säkerhet, och åstadkommer därigenom en bekymmersfri inställning i sinnet. Närvaron av Fundamental tillit tenderar därför att vara omedveten eller implicit — ända tills dess frånvaro känns. Och eftersom egots strukturer och aktiviteter är kopplade till känslan av bristande tillit kommer personligheten att fokusera på denna brist — på rädsla, oro och planering samt kompensering för bristen.
Närvaron av Fundamental tillit indikerar också att vi har en medfödd känsla av att livet är fundamentalt välvilligt, samt att denna välvillighet finns oavsett vad vi gör eller inte gör. Den relativa närvaron eller frånvaron av Fundamental tillit är en fråga om magkänsla, något som ens hela väsen är grundat i eller inte. Störningar i Fundamental tillit är en signifikant faktor i egots utveckling, därför att egots perspektiv är diametralt motsatt känslan av Fundamental tillit: Egots perspektiv uppstår utifrån brist på den här sortens tillit. Det baseras i stället på misstro, paranoia, på rädsla och övertygelsen om att vi inte kommer att bli tillräckligt väl omhändertagna, att universum inte finns där för att hålla oss och ta hand om oss på det sätt vi behöver tas om hand. En sådan övertygelse bidrar till att vi tror att vi behöver engagera oss i alla möjliga slags manipulationer för att få det vi behöver och för att saker och ting ska gå väl.
Att påbörja arbetet med en spirituell omvandling indikerar att vi har ett mått av Fundamental tillit som sträcker sig bortom tilliten vi har till det kroppsliga och materiella, och under resans gång fördjupas tilliten och blir alltmer mer integrerad i oss. Fundamental tillit ger oss en kapacitet att kunna hänge oss, att kunna släppa taget om det kända och därmed en kapacitet för att steget in i det okända. Med den behöver vi inte försäkras om att allt kommer att gå bra, eftersom vi implicit redan vet att så kommer det att bli.
Själens omvandling i tre steg — från ego till enhet
Nu kan vi se hur närvaron eller frånvaron av Fundamental tillit är central i det första steget i omvandlingsprocessen av vilken del som helst av egot. Det första steget kan endast slutföras genom att ge upp den särskilda struktur som vi har hållit fast vid. Fundamental tillit ger oss kapaciteten och villigheten att släppa bilder, identifikationer, strukturer, trosuppfattningar, idéer och koncept – – allt vad som konstruerat egot.
Implicit i det första steget är det andra: Om vi är villiga att ge upp är vi villiga inför Varandet. Vi är villiga att inte försöka ändra på saker och ting, inte att manipulera dem, inte dra och slita i dem. Vi är villiga att bara vara närvarande, vilket är ett förverkligande i sig. Om vi då inte har Fundamental tillit kommer vi att reagera på vad som uppstår i enlighet med vår prägling och då vill vi styra processen i en eller annan riktning. Då låter vi oss inte att vara i nuet, vi blir på vår vakt och blir spända. Så Fundamental tillit behövs för att ha förmåga att tillåta egots död, och för villigheten att bara vara, utan att vara reaktiv.
Det tredje steget i omvandlingen kräver också Fundamental tillit, då det handlar om att tillåta att saker och ting utvecklar sig spontant och naturligt på det sätt som de vill utveckla sig, utan att vi försöker styra dem på det sätt som vi tycker vore önskvärt. Har vi då Fundamental tillit i processen är vi inte endast villiga att ta steget in i det okända, inte endast förmögna att vara i nuet oavsett vad som händer, utan kan också lita på att vad som än händer så kommer vi att ha det bra. Detta tillåter den naturliga utvecklingen av vår själ, och öppnar upp för dess sanna natur.
Ju mer Fundamental tillit vi har, desto smidigare kan den spirituella realiseringen och omvandlingen av själen fortsätta. Om vi saknar Fundamental tillit blir det därför viktigt att vi utvecklar en sådan. Det innebär att erfara de faktorer som en gång förde med sig den ursprungliga och genomgripande skilsmässan från verkligheten, och då i synnerhet att om och om igen uppleva den fundamentala sanningen i att vi inte är åtskilda, inte är isolerade, och därigenom kan vila i vissheten om denna sanning. Varje erfarenhet av en sådan essentiell sanning fördjupar själens kontakt med den egna Fundamentala tilliten.
Källa
Texten är en fri översättning från delar av Almaas, H.A. (1998:24–27). Facets of Unity: The Enneagram of Holy Ideas samt med vissa små kompletteringar för att underlätta tolkningen.
Bli den förste att kommentera