I ovanstående YouTube-klipp redogör Katherine Chernick Fauvre och David Fauvre, verksamma vid Enneagram Explorations, för teorin om de s.k. trityperna utifrån Enneagrammet. Inledningsvis följer dock först bakgrundsinformation om teoriutvecklingen av trityperna.
Trityper, ett sentida begrepp
Begreppet trityp används i en teori utifrån Enneagrammet och myntades av Enneagramforskaren och -coachen Katherine Chernick Fauvre. Teorin inspirerades av och utvecklades som ett resultat av studier som Fauvre genomförde under 1994–1995 om inre upplevelser och inre specifika bilder hos var och en av de nio typerna i Enneagrammet. Året därpå träffade hon en lärare från Arica [1] som hänvisade till Oscar Ichazos läror om en liknande teori som han kallade “tri-fix”. Dock fanns inget ännu publicerat om “tri-fix”. Kort därefter publicerade dock Enneagram Monthly en intervju med Oscar Ichazo där han beskrev tri-fixkonceptet. Detta validerade Fauvres forskningsfynd, vilka pekade på att människor inte har endast en dominerande personlighetstyp utan tre. Långt senare, år 2008, myntade Fauvre begreppet trityp för att skilja sina forskningsrön och teorier från Ichazos läror såväl som från vad som lärdes ut vid Arica.
Tritypteorin i korthet
Tritypsteorin används för att förklara de distinkta sätt varpå varje individ hanterar sitt liv genom att använda olika kombinationer av ego- och copingstrategier. Fortfarande är dock teorin en teori om motivation snarare än om beteenden, precis som för de grundläggande nio typerna i Enneagrammet.
Inom teorin om trityper föreslås att människor i huvudsak använder sig av en av de grundläggande Enneagramtyperna som sin “kärntyp”, men också oftast tillämpar inte en men tre centrala Enneagramtyper — var och en inom respektive intelligentscentrum (inom tanketriaden 5-6-7, känslotriaden 2-3-4 och instinktstriaden 8-9-1). [2] Vidare säger teorin att “kärntypen” används jämte de två andra typerna på ett konsistent och kaskadliknande sätt, i syfte att skapa och upprätthålla ett ego i skärningspunkten mellan de tre typerna. Blandningen av de tre typerna ger varje trityp en unik sammansättning försvarsstrategier (d.v.s. olika sätt att skydda sig mot verkligheten) och ett eget specifikt uppmärksamhetsfokus.
Fauvre använder ofta begreppen “high side” och “low side” för de tre ingående typernas interaktioner och menar att var och av dem har sina enskilda syften. Fördelen med tritypsblandningen är att den ger en riktning, ett fokus och ett syfte för en persons ego. Nackdelen är att tritypen kan bidra till en “blind fläck” som kan begränsa en persons förmåga att på ett adekvat sätt se sig själv. Den kan också omöjliggöra att en person når högre nivåer av självmedvetande genom att hålla vederbörande fast i vanemässiga och självförgörande mönster.
Trityperna kan också förklara varför personer med samma grundläggande Enneagramtyp kan vara tämligen olika varandra, men samtidigt ha mycket gemensamt med dem som har samma trityp — oavsett vilken typ som är “kärntypen” eller vilka Enneagramvingar de har. [3]
Fotnoter
- Arica, Arica School eller Arica Institute, är namnet på den skola för studier om mänsklig potentialutveckling som grundades av Oscar Ichazo 1968 (källa: Wikipedia).
- För en fördjupning om triaderna inom Enneagrammet, se Om triaderna i Enneagrammet.
- För en fördjupning om vingarna inom Enneagrammet, se Om Enneagramvingarna.
Bli den förste att kommentera