Skildring av Berlin-trippen 26-29 juni 2009

Mm, det var lääääänge sedan som jag bloggade här men nu känns det befogat eftersom jag dels har lite tid över för det (i slutet av min fyra veckor långa/korta semester) och dels har något att förtälja. Inte kanske i första hand för vem som helst “out there” på den världsvida väbben, men däremot för de närmaste… och inte minst för det egna klena minnets skull 😉 . Här följer nämligen några minnesanteckningar från den Berlin-tripp som Sari och jag företog oss 26–29 juni…

Inte helt utan Saris förtjänst 😀 blev det då så att jag äntligen tog mig mod och råd att åka utomlands (och med det menar jag utanför Norden/Skandinavien), vilket jag inte har gjort sedan 1989. Efter ett par dagars diskussioner om det var Berlin eller Prag vi ville till — inte minst av ekonomiska skäl eftersom dessa destinationer såg ut att vara bland de mest prisvärda — bestämde vi oss för det förstnämnda.

Vårt val ångrar vi sannerligen inte 🙂 ! Mer perfekt storstadssemester får man leta efter: Suveränt väder mest hela tiden, samt inte minst undebart god mat och dryck på samtliga restauranger vi åt på. Ja, faktum är att det på det hela taget utvecklade sig till kulinarisk resa, vilket åtminstone inte jag hade förväntat mig (med resorna till Tyskland och Österrike under det sena 1980-talet hyfsat fräscht i minnet).

Dessutom är jag så oerhört glad och tacksam för att jag inte en enda gång under vår vistelse där, eller på vägen dit och hem, fick känning av “väggåterfall” (vilket jag fick efter endast ett par timmars vistelse i Malmö förra sommaren 🙁 ). Ett stort skäl varför jag i mina tankar inte riktigt kunde se mig själv våga mig på en storstadssemester i år också… Men en fantastisk upplevelse att slippa det, kan jag meddela 😀 ! Säkert till stor del beroende på det språkliga och resemässiga geni som gjorde mig sällskap 😉 !

Nå. Nedan följer då en resumé i kronologisk ordning…

Förberedelser…

Inför denna tripp tog vi hjälp av bl.a. mitt EgoPortal-forum och Google för underlätta kommunikation och informationssökning inför resan. På Google förberedde jag en översiktlig karta som innehöll förslag på sevärdheter under måndag–onsdag, samt flygplatsen, vårt hotell och tunnelbanestationer. Stor nytta hade jag också av berlin-airport.de‘s karta över S- och U-bahnlinjer i staden, samt inte minst lokaltrafiken BVG:s webbplats som var mycket informativ!

Väl på plats fick vi dock förstås störst nytta av den stadsguide som Sari införskaffat innan resan, Topp 10 Berlin. Den innehöll tips på en massa bra saker, samt inte minst bra översiktskartor över gator och lokaltrafiken. Kan varmt rekommenderas!

Söndag 26 juni:

Med viss omsorg hade vi valt en relativt sen flight med AirBerlin, AB8103 med avgångstid 16:40 från Arlanda och ankomst till flygplatsen Tegel i Berlin 18:15. Från Västerås åkte vid med Swebus från ReseCentrum kl 13:25, vilket gjorde att vi anlände till terminal 2 på Arlanda vid 15-tiden. Det var skönt att kunna ta det lugnt hemma på förmiddagen inför resan, och veta att när man väl kom fram till Berlin så var det bara att lokalisera hotellet, checka in och därefter leta upp en lämplig middagsrestaurang. Detta åstadkom vi genom att ta buss 109 direkt från Tegel till Olivaer Platz, vilket låg ett par hundra meter norr om hotellet.

Lyckliga fann vi att vi hade inte mindre än tre besökvärda restauranger längs med den gata som vårt hotell Hotel AGON Olivaer Apart (för övrigt ett fullt godkändt hotell!) låg vid, Konstanzerstrasse och i dess nordliga förlängning Leibnizstrasse. Valet föll på en mysig grekisk restaurang, vars namn var Mythos. Beställde en verkligen utsökt moussakà där, vilken kompletterades med två stora glas lika utsökt öl (Bitburger, om jag minns rätt) och som “avec” fick vi faktiskt en 4:a ouzu (fast utan kaffe). Allt till den ringa summan av 31 Euro, alltså ca 340 spänn för två personer 🙂 . Inte illa! Ungefär då förstod i varje fall jag att det här skulle bli en väldigt god resa 😉 .

Måndag 27 juni:

Måndagen var ursprungligen vikt åt Museuminseln — längs Karl-Liebknecht Strasse i förlängningen av Unter den Linden — varvid vi hade utvalda besöksalternativ som DDR Museum, Altes Musuem, Alte Nationalgalerie samt Pergamon Museum. Vi tog sats genom att fotledes ta oss till Uhlandstrasse, varifrån vi med U1 tog oss till Hallesches Tor. Insåg snart att vi hamnat nära den forna gränsen mellan Väst- och Östtyskland, efter att ha knallat norrut genom Mehringplatz och en bit in på Friedrichstrasse, eftersom husen och omgivningarna var av det där smutsigt slitna snittet…

Nåväl. Snart var vi framme vid dagens första sevärdhet, Checkpoint Charlie. Där blev vi kvar i ca två timmar, eftersom det fanns en hel del läsning att göra i och med de stora informationsplakat som fanns uppsatta i korsningen mellan Friedrichstrasse, Schützenstrasse och Zimmerstrasse. Därefter bestämde vi att följa några av de gator där muren tidigare stått, och till väldigt liten del fortfarande stod kvar, så att vi småningom kom fram till Potsdamer Platz och därefter Brandenburger Tor. Vid Potsdamer Platz blev vi bara stående med gapande munnar över denna fundamentala byggporr som man ägnat sig åt där sedan murens fall…

Så här såg området ut 1945:

Och så här såg området ut 1965:

…och så här gick det till när muren revs den 12 november 1989:

Efter att vi stängt våra gapande munnar tog vi så sikte på Brandenburger Tor, varför vi fortsatte norrut längs Eberstrasse. Men innan vi kom så långt snubblade vi över Holocaust Manchmal, ett frapperande minnesmonument över Förintelsens offer…

Efter att ha förundrats över, samt själva gått ned i och genom, detta monument var vi då klara att äntra det stora brandenburgska torget. Fann dock till vår förvåning att allt inte stod rätt till: En skylift stod uppsträckt mot stadsporten, och däruppe knallade det runt folk — till synes utan säkerhetslinor… Snart stod det klart att det vi bevittnade var en filminspelning av något slag 🙂 .

Därefter spankulerade vi Unter den Linden fram. Lät oss bl.a. begrundas av den pråliga entrén till ryska ambassaden, vilken stack ut i mängden av ambassader i området. Men innan vi kom så långt lunchade vi, i en restaurang som jag väl hemkommen igen förstod bara låg ett stenkast från Hitlers Führerbunker (och den missade jag 🙁 ). Efter det hade vi dock förnyade krafter som vi kunde använda oss av för att ta oss till Museuminsel 🙂 . Vilket dock föregicks av en stunds bänksittande framför Berliner Dom, då en viss fottrötthet hade insmugit sig…

När vi så väl letat oss fram till Pergamon Museum, fann vi att klockan var 16 och därmed insågs  att detta var det enda museum som vi skulle hinna med denna dag. Vistelsen där varade i ca 1,5 timme, och sedan påbörjades den långa och soldränkta förkvällsvandringen tillbaks till U1 vid Hallisches Tor. Väl hemkomna till hotellet drösade vi dels in i en välbehövlig dusch, dels ned i sängen för en lika välbehövlig tupplur. Kvällen rundades av på en trevlig och mycket italiensk restaurang (dvs. mycket god pappardelle-pasta med tillhörande nötkött och sås), vars namn är l’Oliva (men som jag dessvärre inte kan lokalisera på Google Maps 🙁 ) . Vi fick vänta bra länge på maten, men det var den verkligen värd! Prismässigt höll den sig i samma härad som restaurangen kvällen innan.

Tisdag 28 juni:

Tisdagen var vikt åt Luftwaffenmuseum der Bundeswehr (museumföreningens webbplats här). Jag tänker inte här trötta ut eventuella läsare med en massa utläggningar om muséet, förutom att det är väl värt att besöka förstås! Själva lade vi ned totalt fem timmar på att ta oss dit och hem igen, samt knata runt på muséet i tre av dessa timmar. Dit tog vi oss med U7 från Wilmersdorfer Strasse till Rathaus Spandau, varifrån vi en dryg kvart senare satt på buss 135 i riktning söderut mot Alt-Kladow. Steg av gjorde vi efter 22 minuter, vid hållplatsen Seekorso. Helt i enlighet med vägbeskrivningen på muséets webbplats 😉 .

Höjdpunkterna för egen del var dels den Messerschmitt Bf-109 G som fanns där, men framför allt den Focke Wulf Fw-190 A- och D-motor som också stod där 🙂 . Därutöver fanns det några fina MiG-21:or. Bara för att framhäva något som var extra intressant. Intressant var också att inträdet var gratis 😀 ! Jag ser fram emot att kunna besöka muséet om några år igen, och hoppas då att samlingen av WW2-plan har utökats — i synnerhet med Fw 190:or förstås! Än så länge består samlingen i huvudsak av plan och vapensystem från perioden kring Kalla Kriget.

Kom hem till Konstanzer Strasse lite tidigare denna dag än den föregående, och passade därför på att handla den alkohol som åligger varje Berlin-resenär att inhandla innan vi företog middag. Vi gjorde det lätt för oss i valet av restaurang, då vi helt enkelt tog den som låg tvärs över gatan från hotellet räknat — ännu en gång en italiensk en, Olive 18. Där avnjöt vi en utmärkt tillagad pizza, men dessvärre levde inte Warsteiner-ölet upp till förväntningarna… Därför blev det en kombination av öl och husets röda vin (som däremot smakade utmärkt) denna kväll, vilken alltså var vår sista kväll i Berlin. Den rundades av på hotellrummet genom en viss tullning av de inköpta starkvarorna…

Onsdag 29 juni:

Sista dagen av vår Berlin-vistelse lät vi gå lite mer i spontanitetens tecken än de tidigare dagarna, med en vag aning om att det var Tiergarten som utgjorde huvudmålet… Tog oss först per fot längs Kurfürstendamm för att beskåda Kaiser Wilhelm Gedächtniskirche, vilket följdes av en kort inspektion av KaDeWe och sedan Saturn vid Europacentret — i min jakt efter CD-skivor med den tyska gruppen Terry Hoax. Vid  det laget var jag dock väldigt nära att få “väggkänning”, och det blev inte bättre av att vi kammade noll i skivjakten… Så beslutet att lämna affärsdistriktet för det lugnare Tiergarten var inte så svårt att fatta…

Som brukligt är för mitt vidkommande så är det de spontana infallen som leder till de bästa upplevelserna. Så var även fallet denna gång, då vi efter en stunds promenad genom parken kom fram till det mäktiga monumentet Siegessäule i de centrala delarna av parkområdet 🙂 . Klart att vi tog oss de 60 metrarna och 285 trappstegen upp till utsiktsetaget för att få oss en mäktig utsikt till livs!

Efter nedkomst till moder Jord igen var det dags för mat igen, vilket vi hittade i ett kafé i anslutning till den stora rondell som omgav Siegessäule. Eller närmare bestämt i korsningen mellan rondellen Grosse Stern och Strasse des 17. Juni. Där såg det ut så här, med utsikt från vårt bord ut mot nämnda korsning:

På nämnda kafé lät vi avnjuta en väldigt fräsch och god potatissallad med bratwurst, samt inte minst ett gott öl därtill 🙂 . Efter det var det dags att sakteliga tänka på returen tillbaka hem till hotellet, där vi förvarade bagaget i deras rum som var avsett för ändamålet, och den företogs genom Tiergarten längs med Strasse des 17. Juni varefter vi böjde av söderut in mot stan igen. En kort avstickare in på Karstadt Sport, där Sari handlade på sig en del prisvärda plagg (överlag hade de väldigt många Nike-plagg där till förmånliga priser!), samt en fotosession hos en BMW-återförsäljare fick avsluta vårt äventyr innan vi företog reträtten till hotellet och utfärden med buss 109 tillbaks till flygplatsen Tegel.

Ca tre timmar före avgång anlände vi till Tegel vid 18-tiden, vilket gjorde att vi hade gott om tid att checka in, ta oss igenom säkerhetskontrollerna, handla i tax-free-butiken samt äta ännu en gång. Flygresan företogs med flight AB8100 (en AirBus 319), avgångstid 20:50 och ankomst 22:25, med en go’ och trygg amerikan som befälhavare samt en flygvärdinna med ytterst sensuell röst 🙂 . Vyerna över Sverige var tämligen molnfria och inbjöd till en fascination över hur många sjöar det finns i detta land 😮 !

Någonstans över Skåne/Blekinge…:

…och någonstans över Svealandskusten, ca 20 minuter innan landning:

Ca en timmes väntan vid en tämligen öde terminal 2 följde (vilket verkligen var en stor kontrast till när vi åkte på söndagen!), innan Swebus plockade upp oss 23:20 och sedan dumpade av oss i Västerås 00:45. Två mycket nöjda och trötta resenärer var således återbördade 🙂 .

Och ja, Berlin lär vi återkomma till eftersom det finns så oerhört mycket mer att utforska där. De positiva kulinariska intrycken bidrog naturligtvis också en hel del. Om detta berodde på våra restaurangval eller inte kan vi bara låta vara osagt. Men inte desto mindre 🙂 .

Avslutningsvis några allmänna lärdomar:

• Räkna med att gå en hel del om ni ämnar besöka Berlin! Lokaltrafiken är förvisso mycket välutbyggd, men inte desto mindre är det svårt att “göra stan” på det sättet. Så tänk på att ta med bra promenadskor!
• Ett alternativ till att promenera med hjälp av apostlahästarna kan vara att ta en berlinsk “tuktuk”, vilka kallas Velotaxi. Dessa stöter man på titt som tätt, i synnerhet i anslutning till de större torgen. Kan vara bra att känna till, utifall om att benen kroknar på en 😉 .
• Vid de flesta tunnelbanestationerna kan man köpa biljetter för enkla resor men också dagskort. Vår erfarenhet är att det sällan lönar sig att köpa dessa dagskort under en tripp av det här slaget, för ska man uppleva staden gör man detta i första hand fotledes. Visst går det bra att förflytta sig från en stadsdel till en annan medelst U- eller S-bahn, eller buss för den delen, men väl på plats i denna stadsdel så är det ändå apostlahästarna som gäller.
• Ett ganska utbrett fenomen är bettleri på stadens gator. I vårt fall var detta särskilt förekommande vid Checkpiont Charlie, men det förekommer nog vid alla de större turistmagneterna i staden. Oftast i form av en tonårig flicka som försöker fånga ens uppmärksamhet med frågan “Do you speak English?”. Ett “No” till svar räcker dock för att de ska jaga vidare, så mer enträgna än så brukar de uppenbarligen inte vara…