Tog mig en tur ned till Korthuset här i stan för att få mina semesterbilder framkallade (ja, som den samvetsgranne läsaren av min blogg redan vet så har jag inget digitalt underverk i min ägo 😉 ). Min vana trogen tog jag järnhästen ned, en röd 7-växlad Viking med svarta skärmar. Efter att ha ställt pållen vid stället, knatat in i butiken och gjort min beställning, samt kommit ut därifrån för att ta mig en runda på stan så slog det mig hur oerhört mycket män det var ute på stadens gator och torg. Lördag förmiddag. Strax efter tio. Mitt under högsemesterperioden.
På varje kvinna jag såg gick det väl en 4–5 män. Män i olika åldrar och med olika etnicitet. Ensamma män som satt, stod eller gick. Män i grupper om 2–5 stycken som satt och diskuterade. Ensamma män som var på väg till ett för mig obekant mål, eller män som stod och väntade på någon eller något. De få kvinnor jag såg gick — i regel i sällskap med en man eller en annan kvinna. När jag tänker efter såg jag endast en ensam kvinna, som satt på en bänk och såg ut att vänta på någon – naturligtvis med en mobiltelefon tryckt mot örat…
Ett intressant fenomen, tänker då jag! En bild av staden innan den riktigt har vaknat till och därmed översvämmas av den stora, oöverskådliga folkmassan vari man inte kan urskilja några tydliga egenskaper…
Vad säger detta om männen, och vad säger det om kvinnorna? Om dem som var där, men naturligtvis även dem som inte var det…?
Hehe, jo, jag har ju en oerhörd attraktionskraft på karlar, hehe 😀 … Eh, *NOT* hoppas jag 😉
Och jag var också nere i vår stad i morse strax innan affärerna öppnade. Inget folk alls…inte ens några karlar…de kanske hade dragit till dig? 🙂