Hehe, glömde ju…

…kanske nämna det viktigaste tidigare: Det formidabla lugn som jag kände i morse efter att kärestan hade åkt härifrån- :-)Hon har en fantastisk förmåga att ge mig lugnet som jag annars saknar, i regel i synnerhet på mornar och en bit in på förmiddan. Då är det inte så svårt att älska en sån som henne! 🙂

Å i andra lägen kan hon få mig att tappa balansen, att tappa fattningen… Ja, antar att det är det som kallas för att rubba ens existens. 😉 ?

Vill du stöda Juura.se?

Varje litet bidrag betyder så mycket för den vidare utvecklingen av webbplatsen och de aktiviteter som kan förknippas med den. Om du tycker att det jag gör här på Juura.se tillför dig något väsentligt skulle jag med stor tacksamhet gärna se dig som min patron!

Become a Patron!

Ett annat sätt som du kan stöda Juura.se på är genom att förse dig med min bok Från foten av Tibidabo till Vyšehrad: På resa i en introvert högkänslig mans själ.

Från foten av Tibidabo
Trevlig läsning tillönskas!

Om Jonaz Juura 484 Articles
Jag är upphovsman för och redaktör på juura.se samt skriver här artiklar och blogginlägg i ämnen som intresserar mig -- företrädesvis om självkännedom (t.ex. HSP, MBTI, enneagrammet och andlighet) men också om mer "värdsliga ting" som kretsar kring t.ex. aktuella samhällsfrågor, kultur och arbetsliv.

3 Comments

  1. Ja det är ju så med kärleken – lika glad som man kan bli, lika förb kan man bli på den andre…det är väl det som rubbar existensen…

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*