Hon & han: Bror Husgud

Hon sa: “Min bror kommer upp och hjälper mig med det där!”
Han sa: “Det var ju snällt!”
Hon sa: “Ja, han erbjöd sig. Ingen annan har ju erbjudit sig!”

Han sa inget utan mötte upp med tystnad. Tystnaden sa: “Din bror är din husgud. Du skulle aldrig tolerera att någon annan än han gör vissa saker åt dig. Jag tänker inte ens försöka, för det är meningslöst att tävla mot en gud. Själv undrar jag hur länge du skulle stå ut om jag hade en husgud. Förmodligen inte särskilt länge. Det får vi aldrig veta eftersom det inte finns någon gud i mitt hem. Utom möjligen jag själv då. Och utom möjligen den människa som jag har valt att älska, och i vars kärlek jag lägger min tillit. Ingen annan. Nå, vi lär aldrig få veta. Det väsentliga för mig är att jag älskar dig och vill dig allt gott. Vill du ha, och mår bra av, din husgud så är jag glad för din skull.”

Han tänkte säga: “Men du har ju aldrig frågat!”. Han hann dock hejda sig, ty det är meningslöst att tävla mot en gud.