…kunna arbetsträna och känna sig helt fokuserad på det man håller på med! 😀 Är inne i ett sånt “rus” nu, och även om det resultatmässigt inte går sådär jätteflytande med SPSS och med rapportskrivandet, så finns i varje fall “drivet” där att göra något meningsfullt — för att inte säga värdefullt.
Nu är jag inte lika upptagen som förut med att fundera kring att “vara social” på arbetsplatsen, utan nu kör jag på så gott jag kan på hemmaplan istället. Inte helt utan skuld är ju skolan som inte förmår att skaffa eget rum och egen dator till mig (har tagit dem snart tre månader, humm…) men nu känner jag att det där spelar inte så stor roll eftersom “det sociala” flyter på i alla fall.
Ah, gött med en “dippdag” emellanåt som igår… Man blir vitalare efteråt och drabbas av den stora lusten att göra underverk. Nåja… ska inte överdriva, men det känns ganska lagom bra nu i varje fall efter all turbulens förra veckan med dotran å så…
Att jag sedan åter får jobba med sånt som är politiskt och forskningsmässigt högaktuellt — nu pendling och flyttning, tidigare rehabilitering -. känns riktigt, riktigt bra. I synnerhet när man hör på radion/tv:n att andra betydligt mera namnkunnig forskare kommit fram till samma slutsatser som en själv — även om jag inte på långa vägar grävt lika “djupt” som de förstås.
Idag har jag också ägnat lite tid åt att titta på inlägg som skrevs för snart ett år sen, t ex detta. Även om jag ibland kan känna igen den där mardrömslika, fullständigt uttömmande tröttheten så är jag så himla tacksam för att den besöker mig väldigt sällan idag trots allt . Tänk vad mycket som har hänt det gångna året — inte minst på grund av att jag till slut blev tagen på allvar av sjukvården!
Bli den förste att kommentera