Pheuw, tänk vad mens kan göra en glad…!

Mmm… Den låååånga promenaden som jag skrev om häromdagen föranleddes av att min tonårsdotter ringde mig kvällen innan och berättade att hon trodde sig vara gravid, samt att hon därutöver kände sig sexuellt utnyttjad.

Ja, det blev inte många timmar sovet den natten, kan jag lova… Å jag som skulle åka på internatkonferens till Kolsva tillsammans med fyra andra gubbar (tre sociologer och en kommen från det numera nedlagda Arbetslivsinstitutet, vet ej vilken akademisk disciplin han anser sig tillhöra) dagen efter… Blev ju bara att ställa in det, förstås, samt följa med till BUP-kuratorn där exxet och dotran hade en bokad eftermiddagstid sen tidigare. Var ju lixom ”familjekris” påkallat…

Så, den lååånga promenaden var mitt sätt att under ca 1,5 timme på förmiddagen skaka av mig en överdos oro samt att ö.h.t. hålla mig vaken och alert. Å det slog mig medan jag vandrade gata upp och gata ned, mitt under värsta elevrusningen till grundskolorna i trakten, att jag var fullständigt koncentrerad. En otroligt fantastisk känsla att åter känna en sådan intensiv koncentration 🙂 , även om det förstås föranleddes av något så pass oroande — för att inte säga obehagligt. Men något slikt har jag inte upplevt sen nån tid före mitten av januari 2005, då jag väggade… Så mitt i detta kaos fanns trots allt en fantastisk mental balans och ett enastående fokus, trots allt. 🙂

Nå, ska inte trötta ut vare sig dig eller mig själv med alla intrikata detaljer när det gäller dotran. I korta ordalag: Tid hos barnmorska bokades till på fredag för ett ordentligt gravtest, kuratorn övervägde att göra en anmälan till socialtjänsten (ang att dotran upplevde sig som sexuellt utnyttjad, dessutom av en underårig som ej använde kondom), exxet skulle själv göra en anmälan dessutom, samt att såväl exxet som jag tydligt markerade att vi nu fått belägg för att dotran ännu inte är mogen för att ha några relationer till killar. Och hon höll med utan minsta tvekan… Oj, vad trötta vi var när vi kom från BUP…!

Men sömnen nästa natt blev inte så mycket bättre… Men så på onsdag morron dyker det plötsligt upp ett mail från exxet som meddelar att dotran äntligen hade fått sin försenade mens… Pheuw, sicken lättnad 😀 ! Detta eftersom det STORA problemet därmed var ur världen, och det var som om Jorden återhämtade sig från sin stillastående paus och åter började snurra runt sin egen axel 🙂 … Kvar återstår det där med att anmälan, som fortfarande ligger kvar och kommer att kräva en del insatser lite längre fram förstås… Skall på intet sätt förminska det problemet, mest med tanke på att dotran mår dåligt av den upplevelsen, men trots allt är frågan om graviditet eller ej betydligt mera oroande – även för henne. Men jodå: Sov som en stock gjorde jag under natten till idag 😀 !

Å idag när jag träffade på henne på väg hem från skolan, å jag frågade hur hon mådde så fick jag ett snabbt direktsvar: ”JÄTTEBRA!!! :-D”, å hon sken upp hela hon. Till saken hör att hon haft problem med skolgången det sista året eftersom hon har fått kraftig ångest i skolmiljön… Vilket i sin tur har triggat igång ätstörningar och känslor av självhat, rispningar med vassa föremål på armarna och andra ställen… Därav kontakterna sen tidigare med BUP… Å höra henne att säga att det har varit JÄTTEBRA i skolan… Jo, det kommer jag att leva länge på — å förhoppningsvis även hon. 😀