…och vad tro du händer? Jo, naturligtvis råkar jag hamna i en situation där en relativt ung småbarnsmamma precis har lämnat det större barnet på dagis å är på väg hem med det mindre barnet i sulkyn och med en liten men ettrig hund (foxterrier kanske?) i koppel. Givet så möter de lite längre fram på gång- och cykelbanan en ung kvinna med en större hund, även den i koppel. Och den mindre hunden blir som oxtokig, skäller å gormar, samt rycker i kopplet. Mamman/matten är fullständigt ”tam” i hanteringen av hunden och den större hunden med sin matte kommer ur situationen med viss nöd.
Gissa om jag fick god lust gå fram i ett ivrigt försök att tillämpa de metoder jag sett i Cesar Millans program 😉 ! Vilka i det här fallet torde vara att dels a) se till att hunden är nära en själv, b) att kopplet är lagom sträckt, rakt upp vertikalt från hunden och c) att när/om hunden rycker framåt/åt sidan så är man där med ena foten/tån och petar till hunden baktill på kroppen… Samt, inte minst, att man är lugn, samlad, målmedveten och… dominant 😉 .
Men, jag lyckades hålla mig… Den här gången 😀 …
Bli den förste att kommentera