Idag så for mor & far hemöver igen efter en veckas vistelse uppe hos mig. Åter har således ron infallit over here, å ännu en gång gäller det för mig att hantera “övergångarna” från “fullt hus” i form av spontan socialitet med föräldrar och barn till att vare helt solokvist… Undrar om man någonsin vänjer sig helt vid dessa tvära kast (ungarna gick över till exxet igår för 3 veckors semester hemma hos henne)…? Ja, än så länge känns det rätt skapligt men jag kan ju lugnt avslöja att jag redan igår morse tvingade mig själv att tänka på att det skulle komma en bunt ensamma dagar framöver, som en slags mental/känslomässig strategi för vad som komma skulle…
Således kan man ju påstå att det knappast går en spårlöst förbi, även om jag som sagt mår rätt bra nu… Som om jag bara väntar på en “dipp” att infinna sig… Å så här har det varit de senaste typ fem åren…
Tog det säkra före det osäkra ändå och gjorde upp en to-do-lista i morse när jag åt frukost… Och var särskilt noggrann med att speca göromål som inte var förknippade med datorer på något sätt, eftersom jag länge observerat att jag mår dåligt efter att ha suttit ett tag vid datorn. En slags märklig yrsel som infinner sig, vilken kan ta 10-30 minuter att försvinna om jag ser till att göra annat… Så jag tänkte ta fasta på det lite grann för veckan som kommer…
Ja, helt solo är jag ju inte eftersom jag har för avsikt att åka över till särbon inom kort… Men, lite grann av “dipp” fick jag ändå igår när hon meddelade att hon sannolikt tar sina barn med sig till västra delarna av landet inför midsommar… Vet inte om hon ö.h.t. funderat på om jag vill följa med, eller om jag själv vill det… Beror lite på hur pass mycket tid hon har tänkt spendera tillsammans med sina föräldrar + bror… I och för sig trevligt sällskap, men ibland kan det kanske bli för mycket av det goda (gäller väl nästan i alla svär-relationer?)… Så ev. blir det en ensam midsommar over here… Känns ju inte så himla uppåt förstås, men jag överlever… Inte en hel katastrof, men kanske typ en kvarts eller nåt ;).
Bli den förste att kommentera